en_rädd_tjej

Hej!
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara detta, men jag aldrig har berättat detta för någon. Under ett antal år av min uppväxt så var jag utsatt för sexuella övergrepp, har aldrig vågat prata med någon om det. Men nu känner jag att inte kan bära på detta längre....det har förtstört hela mitt liv så här långt.

Sen var jag dessutom väl illa utsatt för sexuella kränkningar under min skoltid värst var det i mellan och högstadiet, men jag vågade aldrig berätta för någon....dessutom känns det nu efteråt som att ingen såg någonting heller alla verkade rädda för dessa som höll på med sina kränkningar. Jag ville i princip inte gå till skolan när det var som värst, utan jag tvingade mig själv att gå dit för att ingen skulle misstänka något.

Idag känns mitt liv som totalt meningslöst och förstört....helst av allt önskar jag att hela denna tid aldrig hade varit. Jag har försökt förtränga men minnena är alldeles för skarpa och kommer ständigt tillbaka....

Jag vet inte hur jag ska komma ur detta och någonsin kunna leva ett normalt liv....jag vill inget högre än att få leva ett normalt liv med barn och familj men jag vågar inte i dagsläget....mår så förbannat dåligt....så fort jag får en ledig stund så kommer minnena tillbaka.
Går jag ut på krogen så kan minnena komma tillbaka ibland, har nog en del att göra med att man har alkohol oftast i kroppen också.....

Jag tittade runt lite i forumet innan jag började skriva detta inlägg och insåg att jag är ju inte själv som har råkat ut för detta, men det är så jag känner mig.

Snälla ni experter ge mig råd på vad jag ska göra, jag väntar bara jag får ett svar! Har jag burit på detta i alla år så kan jag vänta också.....

Ni är ändå dem första som får veta om det här överhuvudtaget.

Jag tror att både övergreppen och de sexuella kränkningarna har satt otroligt djupa spår i mig på flera sätt.....känner mig så frutkansvärt olycklig!

Kram en_rädd_tjej