Jo, jag har gått till skolkuratorn 3 eller 4 gånger nu. ska dit på onsdag igen. Väntar även på att få tid hos BUP.
Men när jag pratar med skolkuratorn så känns det som att det inte hjälper någonting att prata om mina problem. jag känner ingen lättnad alls, och känner mig bara dåligare efteråt. jag har alltid haft tanken: "hur skulle en människas ord kunna hjälpa mig med att bli av med mina problem?". det är en av anledningarna till varför jag inte sökte hjälp redan när jag gick på högstadiet, där jag mådde väkdigt dåligt och hade självmorstankar.
Och jag hatar när skolkuratorn ger mig beröm/komplimanger. då känner jag mig bara ännu dåligare, för att jag har tanken: "det är hennes jobb att säga så".
usch, tänk om det inte hjälper alls att prata med BUP. jag har liksom svårt för att ta åt mig av vad andra människor säger. deras råd och tips osv. om de säger åt mig t.ex att tänka bara positiva tankar så försöker jag inte ens att göra det.
så jag vet inte hur jag ska klara av det här.
|