Är väl mest rädd för att tappa bort mig själv, få någon slags hjärnskada så jag inte vet vem jag eller andra är...
Vet inte om det är på grund utav andningen, men jag tänker ju på den hela tiden.
I början var det bara det, sen blev det att jag var rädd för att hjärtat skulle stanna.
Men när jag tyckte att andningen släppte lite tycker jag att allt blev annorlunda, saker smakar inte som jag kommer ihåg, musik låter annorlunda, och så vart jag rädd för att jag inte är mig själv längre.
Själv tycker det låter som om jag har blivit helt sinnesstörd...
Tryck i huvudet mycket också, men det sa doktorerna att det var för att jag tänker så mycket.
Får en remiss om en hjärnscan nu, så då kan man ju utesluta att det skulle vara någon tråkig cancer.
(Förhoppningsvis...)
All in all;
Jag tycks ha tappat värklighetsupfattningen.
Och jag vet hur dumt det låter, jag sitter ju här...
Vissa dagar är bättre än andra!
Så kommer tjejen in från USA den 27e igen, får se om det blir pli på mig då.
Men tänker inte ge upp, livet är för sällsynt för det.
