Mariiqa W

Hej,

Du är verkligen jätte-jätte-jättestark som kämpar, jag vet att det är tufft, men kom ihåg att det är värst i början. Sen kommer det att gå lättare och lättare. Jag gick i terapi när jag tog mig ur bulimin, fast jag gick inte i terapi för min bulimi. Men det hjälper att ha någon som man kan prata med. Mitt tips är att du vänder dig antingen till din vårdcentral och kräver en remiss till öppenpsyk, eller att du själv tar kontakt med öppenpsyk. På vissa orter finns det grupper och hjälp som är specialiserade just på ätstörningar.

Jag har försökt många gånger att ta mig ur bulimin, så nu har jag i stort lärt mig hur vägen går och vart i alla fall jag har lätt för att trilla tillbaka. När man börjar äta normalt så går man ju oftast upp i vikt ett tag, lite olika hur mycket, men sen går man ner något eller några kilon igen. I den nedgången har jag väldigt lätt för att falla tillbaka, så jag vill ge dig en liten varning för den.

Så nu sista gången när jag tog mig ur det så bestämde jag att vad jag än åt, så fick jag inte kompensera. Varken spy, träna eller svälta. Sen bestämde jag också att jag skulle äta frukost, lunch, middag och några mellanmål varje dag. Jag ställde upp vågen på vinden och sa till mig själv att det var okej att gå upp i vikt och att det viktigaste var att jag blev frisk. I början hetsåt jag väldigt mycket, men med tiden började jag lära mig hur dåligt jag mådde efteråt, och jag antar att de näringsbrister jag hade försvann när jag inte kompenserade efteråt, så suget efter att hetsäta avtog. Jag kan fortfarande börja hetsäta ibland, men nu klarar jag av att stoppa det innan jag är så mätt så att magen känns som att den ska spricka.

Sen vill jag också säga att det är vanligt att få bakslag, men det är viktigt att resa sig igen och fortsätta kämpa. Man är ingen dålig människa bara för att man faller tillbaka.

Lycka till, du är så modig som kämpar!

__________________
*