Hej på er.
Tack för era svar. Det hjälper mig väldigt mycket.
Saken är att Cornelia har varit så här med just att vara rädd att
vara själv väldigt länge. Som ni skrev att det säkert har att göra med seperationsångesten och jag försöker verkligen att göra så gott man kan. Men lite hopplöst känns det, när det verkar som veckan hos hennes mamma gör att Cornelia kliver ett steg tillbaka i utveckligen och självkänslan. Jag gör inte allt rätt men man försöker ju iallafall så gott man kan.
Cornelia får hjälpa till vid blöjbyten osv, sitter och håller lillebror i famnen i soffan. Hon är jätteduktig och inte alls ledsen efter ca 2 nätter hos oss. Alltså hon gråter 2 kvällar men sedan är det bättre. Skulle hon få träffa mamman runt fredagen (vi byter måndagar) då börjar allt från början. Ledsen och lika orolig igen.
Vi provar att göra som ni säger... Så hör jag av mig om det blir bättre.
Tack för all hjälp.
MVH
|