Här är en till som vet exakt vad ni pratar om. Skrev för några veckor sen om samma sak.
Det är lustigt. Detta med att rodna har gått i perioder för mig. För ett år sen var jag inte alls sån här. Jag gick på olika jobbintervjuer och oroade mig INTE ALLS för att rodna, utan det jag hade problem med var skakningar och att hjärtat slog och att jag pga detta blev helt "löjlig" på jobbintervjuerna... och fick nej efter nej... Tills jag till slut gick till en läkare och fick inderal utskrivet - och tack vare denna medicin klarade jag följande intervjuer kanonbra (kanonbra för mig= jag var lugn och sansad och pratade utan problem på intervjuerna)!! (Fick jobb till sist).
Sen väl på jobbet har jag en chef som kommenterade mig när jag rodnade en gång (och sa till en anna kollega att hon aldrig sett nån som rodnar som jag) - och med detta i mitt psyke har det bara blivit värre och värre. Vissa kolleger har också anmärkt på det. Jag gör allt för att undvika den här chefen (ser henne varje dag) - blir generad bara hon hälsar på mig. Och har börjat rodna i vilka olika sammanhang som helst... Det beror i och för sig på vilka personer jag är med. Det är så psykiskt.
Men detta får mig att bli FÖRBANNAD!! Jag vill inte att mitt liv ska begränsas av detta - vilket jag märker att det har börjat göra mer och mer. Jag vill göra min grej - även om jag så gör det tomatröd i ansiktet. Vem bryr sig om 100 år?
Det jag har märkt, som hjälper mig, är motion - det gör att man blir avslappnad i kroppen. Har varit ute och sprungit på luchen med en kollega och tänker fortsätta med det. Motion tröttar ut kroppen och gör att musklerna inte är på helspänn (det hjälper några timmar, tycker jag) och gör mig avslappnad och mer säker på mig själv. Vet att detta inte är lätt att ta till när som helst.
Börja också med att tänka på en situation eller när du pratar med en vän då du INTE rodnar. Utgå därifrån. När du har klarat att inte rodna - kanske är det fler tillfällen än du tror? Utgå från dessa situationer för att stärka din självbild och bygga upp dig därifrån. Det stärker ju också att veta att det FINNS tillfällen då man inte rodnar. Försök att fokusera på det positiva. Vet att det är lättare sagt än gjort.
Detta är lätt för mig att säga nu, när jag nyligen inte haft en situation där jag blivit tomatröd (semestern började i måndags). Men när jag får distans till det får jag också en mer avslappnad attityd till det.
Jag LOVAR dig att detta kan gå över. Det har gått över för mig förut, men har som sagt kommit tillbaka. Tänk på att vi är många i din situation, och vi tycker att det är lika pinsamt allihop när vi rodnar fast vi inte vill. Jag vill inte heller operera mig för detta - försöker att acceptera att jag rodnar ibland och i och med det känner jag att ångesten lättar lite. (jag rodnar tom när jag pratar i telefon ibland - tala om ologiskt..
).
Skriv tillbaka om du känner för det!
/Felia