Jag är inte riktigt 100% på vad jag vill uppnå. Men jag vet att jag känner ganska stor ångest inför det som komma skall... Men det handlar nog varken om att få medhåll eller att bekräfta att andra också kan tycka så. Utan det är mer att jag problem med att jag känner som jag gör, och vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Men jag tror inte riktigt det hjälper att du bara berättar hur du själv ser på det. Att bara komma med en annan åsikt hjälper mig inte, tyvärr.
Jag inser att jag nog kopplar ihop dans med känslor mer än vad många andra gör. Men det är kanske för att det oftast är så mycket kroppspråk inblandat. Och ögonkontakt, och att hålla i varandra. Fast kramar har jag lite lättare för, men det sker ju under ett kortare ögonblick och jag ser dom som mer av en vänskaplig gest, ungefär som att skaka hand. Dans käns som mer intimt då det är ett mycket större samspel mellan två människor, som dessutom (oftast) är av motsatta kön.
Jag har ganska svårt för att vissa att jag är intresserad av någon på "det sättet", om jag inte är helt säker på att tjejen känner likadant, jag är för osäker av mig. Jag är dessutom ganska säker på att hon inte gör det, då hon har en tendens att flörta ganska mycket med andra killar och berätta om det på jobbet. Hon visar andra mycket mer uppmärksamhet än mig.
Jag är ganska van vid obesvarade känslor, då det bara är det jag fått under hela mitt liv. Jag har aldrig haft någon flickvän, eller ens någon tjej som visat intresse för mig. Det enda jag varit med om, som jag skrev tidigare var att totalt 4st tjejer (från mellanstadiet till högstadiet) har försökt driva med mig och sagt att dom gillat mig på ett retfult sätt och försökt leka med mina känslor, när dom aldrig kände så på riktigt.
Ändå lyckas jag alltid falla för någon som inte är intresserad...
Det här vart kanske lite offtopic, men jag tror det här påverkar mina känslor ang. dans ganska mycket också. Killar som är vana att få tjejer har oftast inga problem med att flörta och bjuda på sig själva, till skillnad från mig. Jag är inte riktigt säker på att jag ens vågar inleda ett förhållande då jag aldrig haft ett tidigare och inte riktigt vet hur jag ska bete mig. Att fråga om hon vill gå ut med mig käns nästan omöjligt, och om hon dessutom bara skulle känna sig lite intresserad blir det bara ännu svårare. Dom flesta i min ålder har massor av erfarenhet med att umgås med det motsatta könet, jag har knappt erfarenhet att umgås med det egna könet då jag dessutom bara haft 2 kompisar i hela mitt liv. Och dom behövde jag inte ens skaffa själva, utan dom kom fram till mig och ville umgås. Så jag vet egentligen knappt hur man skaffar vänner... Dessutom växte vi ifrån varandra, då dom hittade andra kompisar och gick vidare med sina liv. Jag var för tråkig för dom.
Nu har jag varit utan kompisar i ca 12 år och har egentligen bara mina föräldrar att umgås med, som jag tyvärr börjar bli väldigt less på, om än dom nu vill väl.
Edit: En sak slog mig just, som kan vara intressant att skriva ner här. Jag känner ofta jag har rätt svårt att egentligen hänga med i det sociala samspelet som pågår. Jag känner mig en aning begränsad när det gäller att förstå dom mer subtila signalera som används när vanliga människor kommunicerar med varandra. Som att jag inte alltid riktigt uppfattar eller lägger märke till allt kroppsspråk som brukar förekomma. Om en människa t.ex. är sarkastisk så förstår jag heller inte alltid instinktivt det, utan det kan komma lite efteråt, speciellt om det inte är särskillt betonat. Sen sägs saker ofta så att man egentligen menar något annat.
Som t.ex. att den här tjejen kommenterade när jag sa att "Det var fint väder ute idag, man känner att man blir gladare!", så sa hon då ungefär att "Ja, och allting blir ju så mycket lättare då!". Jag reagerade inte förrän efter ett tag, då det var lite för sent, att hon troligtvis egentligen inte menade det, utan att har man det tungt så hjälper det inte att solen skiner lite grann, hon var lite cynisk. Klarar man inte riktigt av att uppfatta vad som egentligen kan menas så blir man ju ganska hämmad i kommunikationen. Men jag känner ändå oftast av då det ligger någonting annat under det hon säger, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det, något som en vanlig människa har lättare för. För jag har inte riktigt kunna utveckla mitt sociala samspel med andra människor, då jag varit ganska ensam i mitt liv.