Någon annan som tänker som jag?
Jag sitter och tittar på Grannfejden och slås av hur triviala saker kan bli stora till isberg.
Men för det första så sitter jag bara och skäms för att människor kan ödla tid och kraft på sånna triviala saker.
Jag kommer ihåg när jag växte upp ute på landet men ända ganska nära stan(Göteborg)
Där hade vi fester och lekar och grillade och spelade spel och åt kräftor med alla våra grannar..
vart tog gransemjan vägen?
Blev som en chock när jag började åka in till gbg och man hälsade som vanligt så blir folk rädda och byter trottoar att gå på..
precis som ett vänligt hej är lika med jag ska slå ner dig eller något?
Tänker på när man själv kommer få barn och hur deras uppväxt kommer se ut
själv minnns jag vårt sköna och glada 80-tal
|