Helen_J

Tack för svaren, även om jag blev ännu mer förvirrad nu.
Knasen: Din tjej använder ord som "kvävd" och "krav". Jag har själv hört dessa ord tusen gånger och när jag frågat på vilket sätt jag kväver honom eller vilka krav jag ställer så har han alltid svarat
att det är han själv som känner så fast han vet att det inte är så.
Sebastian: Vad hos dig känner ett behov av jämföra din situation med andras situation? Vad mer specifikt i att göra så tror du får dig att må bättre?
(Jag ifrågasätter inte att du gör så utan vill bara göra dig medveten om orsaken till att du gör så).
Jag vill helt enkelt veta om den här förklaringen finns på riktigt eller som Sorin och Grankotte (även jag själv)
tror, att det bara är ljug.
Jag vill veta orsaken för att kunna bearbeta.
Men varför skulle han ljuga om en sån sak? Jag har flera gånger bett honom säga om det är så enkelt att han inte är kär i mig längre
för då skulle jag i alla fall förstå varför han vill lämna mig. Men nej, han säger att han är kär i mig och att han är säker på det.
Inte lika galet kär som tidigare iofs men fortfarande kär.
Som jag har fattat det så har det hela tiden under relationen funnits två vågskålar hos honom:
Den ena sidan är kärleks-vågskålen och den andra sidan är vara ensam-vågskålen.
Observera att det här är något han har sagt ända från början.
När vårt förhållande var som bäst vägde kärleksvågskålen mycket tyngre än vara ensam-vågskålen, men den försvann inte. Vara ensam-vågskålen fanns ändå där.
Sen har det pendlat lite upp och ner men nu sista veckorna slog vara ensam-vågskålen i botten (eller var det kärleksvågskålen som blev lättare)
Hursom helst är hela resonemanget underligt för mig eftersom man i min värld inte kan vara "lite kär" eller "älska någon till hälften". Antingen är man kär eller också är man inte det.
Mikael: Är det inte alltid det som det handlar om; rädsla att binda sig?
Sorin & Grankotte: Jag vill tro som er, det är så logiskt.
Men varför ljuger han då? Medvetet ljuger han inte, det vet jag.
Knappast omedvetet heller eftersom vi pratat om det här väldigt mycket sista tiden och jag
har verkligen på alla sätt försökt få honom att komma fram till att det kanske är så ändå att han inte är kär i mig längre.
Tycka om och älska som person kan man ju göra ändå men inte behöver vara kär för det. Men nej, han vet att han är kär i mig.
Så ja, jag vet inte vad jag ska tro längre. Det hade faktiskt för min egen del varit lättast
om han sagt att han inte varit kär. Punkt.
Då hade det varit end of no return.
Nu känns det som att (vilket han också sagt) han kommer ångra sig en miljon gånger.
Kommer han tillbaka till mig då och strular till mitt liv. Jag vill gå vidare men en liten naiv del av mig hoppas på en återförening
fast mitt realistiska jag absolut inte vill ha någon on-off-relation.