Ämne: Min 15-åring
Visa ett inlägg
Gammal 2008-04-10, 16:47   #8 (permalink)
fia79
Member
Bronsmedlem
 
Reg.datum: Mar 2008
Inlägg: 39
Standard

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
I höstas så kom det ett anonymt hotbrev till min arbetsplats och hotbrevet var personligt riktat mot mig. Jag skulle utsättas för attentat och familjen var kartlagd.
Vet du vem som skrev dessa brev? I och med att jag har varit med liknande som jag skrev i PM:et till dig. Hade inte läst detta inlägg då när jag skrev....

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
Isamband med det så erbjöd vi vår son att gå och prata med ngn men han vill inte.
Jag förstår din son att han inte ville prata med någon, man vill vara stark själv....vet inte varför det är bara dumt egentligen. Men jag var likadan och är nästan än idag även om jag har försökt lösa problemen.

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
På ngt konstigt vis så lägger han nog en hel del av skulden på sig själv eller åtminstone så tycker han att han ska vara stark nog att skita i det.
Av egen erfarenhet både och kan jag säga. Man tror att det är fel på ens själv och ingen annan.

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
Vi säger alltid att det räcker fint med G och att han duger precis som han är om han så skulle få IG i ngt. Världen går inte under för det och bara man försöker så är det gott nog. Men det är klart att hanär medveten om att om han försöker lite så är det mvg som det handlar om.
MYCKET BRA! Världen går inte under man får fler chanser....men jag var likadan som jag har skrivit till dig tidigare.

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
Den här betygshetsen och skrämseltaktiken som mga skolor kör med gör mig helt galen faktiskt.
Kan bara hålla med, det är en sjuk hets....när jag tänker tillbaka på den tiden så fattar jag inte idag vad man höll på med.

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
Det är väl en sak att mana på de som inte ens försöker lite men det som händer är att även de som försöker känner att det aldrig duger.
Kan bara hålla med!

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
Vad gäller fotbollen så tjuvläste jag faktiskt ngt som han hade skrivit "fotbollen är inte min hobby det är min livsluft och en livsstil". Och jag tror att det är så faktiskt. Han är uttagen till en ungdomssatsning och tränar mkt men där känner han aldrig ngn negativ press.
Jag känner igen mig i vad din son skriver om fotbollen, jag var i samma läge med min golf kan jag berätta.

Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
Han är alltid glad när han kommer fårn träningarna och i laget är han fullt ut accepterad. Jag tror nog att mga i laget skulle vilja vara med vår son även annars men ingen vågar ta kontakt utanför fotbollen, de kanske är lite nya för varandra än och dessutom så är det här en känslig ålder när mga verkar vara rädda för att "göra bort sig". Han har jättebra tränare och ledare som ser hela killen.
Det var samma sak för mig, men sedan började vi umgås utanför också. I vissa lägen berodde det nog på att vi bodde på olika håll, med det löste sig nästan jämt.
Det kommer nog att killarna börjar umgås ska du se....jag lovar om inte annat hoppas jag.


Citat:
Ursprungligen postat av Ninnis Visa inlägg
MEN han skulle aldrig berätta om situationen på skolan för dem.
Varför är man egentlig så feg så man inte vågar, det är fråga som jag omedelbart kommer att tänka på, jag vågade aldrig heller berätta, men det skulle vara kul att veta varför det är så.....

Vad tror du själv?

Ha det bra och sköt om dig!
Vi hörs och skriv gärna direkt till mig om du vill!

Många kramar Fia
fia79 är inte uppkopplad   Svara med citat