retarded

Jag har haft samma problem som du. Eller.. jag kanske har det fortfarande... Jag har bara inte utsatt mig för jobbiga situationer på länge.

Det började på gymnasiet. Jag skulle hålla mitt första muntliga föredrag. Jag trodde det skulle gå bra, men när jag väl gick fram och skulle börja, så fick jag panik, blev svettig och varm i hela kroppen. Jag lyckades i alla fall genomföra föredraget, men det var hemskt. Folk satt och skrattade åt mig å jag mådde dåligt som fan. Efteråt kom det fram en kille å sa att han aldrig hade sett nån så röd som mig. Då fick jag ju så klart jätteproblem. Hela gymnasiet var en pina med föredrag var å varannan vecka. Det gick så långt att jag till slut blev röd i ansiktet så fort någon tilltalade mig, eller när jag bara satt i ett rum där det var annat folk i. När jag till sist tog studenten var jag överlycklig att jag skulle slippa såna där situationer. Jag hade precis som du självmordstankar bara pga rodnaden. Nu har det gått sju år sedan jag tog studenten och problemen finns kvar, men inte lika allvarligt. Jag kanske har växt ifrån det värsta, jag vet inte... Jag klarar i alla fall av vanliga situationer, som jag inte klarade av förut. Jag klarar till och med av att prata inför en större grupp människor, fast mest då spontant och tillfälligt. Men jag blir fortfarande lätt röd i ansiktet om jag är med om pinsamheter och jag skulle nog inte vilja utsätta mig igen för att hålla ett föredrag inför en grupp. Då skulle jag säkert få samma ångest flera dagar i förväg som jag fick när jag var yngre.