retarded

Jag är 26 år och har nästan bara haft korta anställningar till och från sen det att jag tog studenten.

Jag har haft två fasta anställningar. Första gången sa jag upp mig efter ett år, då det var ett jobb med folk överallt hela tiden. Jag klarade inte ens av att ta raster, då det innebar "trevligheter" med massa annat folk. Till slut fick jag nog och slutade.

Andra gången blev mitt vikariat till slut inte förlängt mer. Jag var "sjuk" för ofta och till slut fick jag sparken. Orsaken till att jag var hemma så mycket var så klart samma sak som på första jobbet. Jag klarade inte av att umgås med mina jobbarkompisar. Jobbigast var det återigen på rasterna.

Jag fattade först inte vad jag hade för problem, men sedan förstod jag att det var social fobi jag led av. Jag äter seroxat nu och det har börjat blivit lite bättre. Tidigare stängde jag bara in mig själv, men nu fungerar det bättre. Jag jobbar som timvikarie på ett par olika ställen och det passar bra, då jag ofta kan välja när och var jag vill jobba. Men jag vill absolut inte få en fast anställning igen. Inte förrän jag själv mår bättre i alla fall.