winning_streak

Jag var fem år, första gången som min far misshandlade mig, han misshandlade mina syskon också. När jag var 6 år misshandlade han min mamma så svårt att vi fick flyttas till ett skyddat boende. När jag var 11 år åkte vi på resa, min mamma stannade hemma och när vi kom tillbaka sa dom att dom skulle skiljas. En oerhört lättnad för familjen, tänkte jag.

När min pappa flyttade, då jag var 11 år, började min bror utnyttja mig sexuellt. Han var några år äldre än mig. Han utnyttjade mig sexuellt i 6 år och jag förstod inte att det han gjorde var fel. När jag var 17 år, ville jag bryta mig loss. Jag stack ifrån familjen och hamnade i ett skyddat boende, min bror hade hotat mig till döden innan jag berättade, han ville inte att de skulle komma ut. Men allt kom ut. Den månaden jag stack, den var den värsta i mitt liv. Gick sista året på gymnasiet och ville ha bra betyg, men detta hindrade mig. Fick plugga på distans i några månader. Förundersökningen hos polisen lades ner, allt var lugnt nu. Inga bevis, ingen rättegång.. Jobbigt..

Jag flyttade tillbaka till min gamla stad, började plugga som fan, bodde hos en kompis, åkte utomlands några veckor och pluggade.. ville komma in på högskolan, så jag satsade allt vad jag kunde i skolan, hade aldrig tidigare fått något MVG i hela mitt liv, ville ha många MVG. Jag vet inte hur och varför, men jag klarade det. Jag fick många MVG och tillochmed stipendium för att jag varit så duktig.

När sommarlovet var slut, var jag reserv i en högskola. Jag tänkte nu har jag fan chansen att bli de jag vill bli, så jag åkte dit med en kompis, en stad några timmar från oss. Packade lite saker i väskan och tog det som det kom, var 10 reserv tror jag, visste ingenting. Men fick ett telefonsamtal på eftermiddagen, att jag har en plats i programmet och om jag ville ha det. KLART jag ville. Blev överlycklig, mina drömmar gick i uppfyllelse och idag är jag snart klar med första året på programmet. Har två år kvar efter detta året och när jag blir klar, kan jag bli kurator. Jag håller på att utbilda mig till beteende vetare..

Idag går jag vecko vis hos en psykolog / sjukgymnast, jag har snart gått där i ett år. Och detta liv jag har nu, kan nog inte bli bättre.

Det jag vill säga med min historia är att vad man än går igenom, så finns det en mening med allt. Man klarar allt bara man vill, jag hade orken, jag ville och jag klarade det.

Idag är jag fri att göra vad jag vill.

Jag hoppas ni fått lite hopp, ni som har det hårt!!!

MVH winning_streak