Hej,
jag ska erkänna en sak som jag inte vet om jag berättat för nån innan. För ca 8 år sen, när jag var 20, hade jag ett sommarjobb där jag var så blyg och rädd för de andra att jag en gång satt inne på toan och åt mina mackor på rasten. Jag vågade inte gå in i fikarummet den gången för jag var lite sen och där satt ca 15 personer som jag knappt kände.

När jag tänker på det idag kan jag tycka att det är väldigt synd att det var så då, men jag är ändå glad att jag vågar så mycket mer idag. Kan fortfarande vara blyg men inte i närheten av vad jag var då. Jag tror att jag lyckats komma vidare genom att jag varit ganska enveten och inte gett upp det som jag bestämt mig för att göra. Fastän det har kännts för j..ligt ibland och jag varit nära att hoppa av utbildning och allt. Det har tagit lång tid! Och gått med små steg. Men nu kan jag liksom se tillbaka och tycka att när det gäller den biten har jag faktiskt kommit en bit.

Hoppas detta kan ge hopp till nån