Hej!
Ursäkta att jag kommer in och lägger mig i denna diskussion också, men jag läste en del av vad ni skrivit om här och tyckte att det var mycket intressant.
* Jag känner igen mig i det som Jonas F skrev om att tänk om de skrattar åt mig när jag redovisar. Dessa tankar har jag haft under hela min skoltid, tills jag började på universitet.
* Rädd att säga fel när läraren ställde en fråga, sitter fortfarande i litegrann har blivit bättre.
* Tackat nej till aktiviteter av olika slag, skyllt på annat.
* Nu beror inte nog inte allt mitt på socialfobi, utan att jag blev till viss del "dumförklarad" i småskolan. När jag träffar någon av mina lärare från den tiden och de frågar vad jag gör idag, säger jag stolt "pluggar snart klar högskoleingenjör". Då kan jag få svaret hur har du lyckats med det, men vad kul.
* Vissa människor har jag haft svårt för att fördjupa mig i men det har löst sig med åren.
Jonas F; jag har en fundering över hur man inte visar sin dåliga självkänsla vid en anställningsintervju.
Någon av er andra får också ge tips självklart.
Kram Fia
|