Terapisnack - Visa ett inlägg

Johanna Ö · 2008-03-31, 15:05

Jag har haft Borderline. JA jag skrev HAR HAFT. Jag har en oerhört skicklig terapeut. Han är faktiskt fantastiskt bra och mängder av enorma förändringar i mitt liv har skett sedan han kom in i mitt liv.

Jag kan som exempel säga att jag hade absolut ingenting i mitt liv. Inget jobb, nästan inga vänner, dålig kontakt med min familj, inget körkort, inga pengar (levde på socialbidrag). Det enda som höll mig uppe var att jag var relativt duktig i idrott.

Min barndom var en skräckupplevelse. Jag var alltid fullständigt skräckslagen. Jag blev mobbad och utfryst och hatade mig själv mer än allt annat. Jag var sopkorg hemma och jag fortsatte vara det i skolan.

Man kan säga som så här: Idag har jag fast jobb sedan 4 år tillbaka, STORMTRIVS på mitt jobb! Älskar mina kollegor och mina arbetsuppgifter. Jag har vunnit tävlingar i idrott, läste upp mina betyg på Komvux och fick högsta betyg i ALLA ämnen. Klarade en yrkesutbildning med högsta betyg i allt. (läkarsekreterare), har flera riktigt lojala vänner som jag vårdar högt, har körkort, bil och rätt okej lön. Jag har också betydligt bättre kontakt med min familj och lever ett normalt liv.

Däremot kan jag ju säga som så här; jag kommer alltid ha vissa saker som är känsliga för mig. Jag kan bli rädd (vilket är ganska typiskt för Borderline) - extremt rädd! Men jag har alltid mina redskap nära till hands som min terapeut gett mig och som jag alltid kan luta mig mot. Jag har redskap för exakt ALLA situationer som kan hända vilket tyder på att jag har en terapeut som är extremt duktig på att se VAD jag behöver och exakt NÄR.

Han har en fingertoppskänsla för när jag behöver bli lugnad eller när jag behöver tro på mig själv - två komponenter som inte alltid går ihop. Försöker han få mig att tro på mig själv i fel tillfälle så kan det resultera i att jag blir skräckslagen och tvärtom. Så det krävs verkligen fingertoppskänsla!

Han har också varit extremt tydlig med allt han sagt till mig. Ett exempel är när han vill ge mig makten att göra vad jag vill av mitt liv. Jag har varit en FRUKTANSVÄRT HÅRD människa - mot mig själv. Jag har hatat mig själv över allt annat och just DE orden kunde jag lika gärna tolka som ett krav - något jag MÅSTE GÖRA. Istället handlar det i mitt fall om precis tvärtom!! Det handlar om att jag har makten över mitt eget liv, friheten att avstå från att göra så mycket och bara kunna lita på mig själv, min instinkt och att jag INTE behöver göra så mycket. Bara den vetskapen - eller det redskapet - gör att jag kan lugna mig själv på bråkdelen av en sekund om jag skulle råka bli rädd för något.

Jag tror - att om man hittar någon som är tillräckligt tydlig (så att man inte missförstår något - något som många med Borderline ofta gör), är lugn och kan ge förtroende, och har fingertoppskänsla för vad någon med Borderline behöver och NÄR han eller hon behöver VAD - så tror jag att väldigt många med Borderline kan bli av med det mesta av sina problem.

Jag har kämpat hårt för att komma dit jag är nu. Men den största bedriften var att inte göra något alls. Att inse att jag duger som jag ÄR och att jag kan älska mig själv som jag ÄR - utan att prestera eller bevisa för mig själv och andra att jag är värd kärlek. DET var utmaningen!!!

Kram på er som hoppas och tror!
/Johanna

2008-03-31, 15:05	#12 (permalink)
Johanna Ö Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Aug 2007 Ort: Mitt i landet... ;) Inlägg: 970 Krediter: 3 836	Jag har haft Borderline. JA jag skrev HAR HAFT. Jag har en oerhört skicklig terapeut. Han är faktiskt fantastiskt bra och mängder av enorma förändringar i mitt liv har skett sedan han kom in i mitt liv. Jag kan som exempel säga att jag hade absolut ingenting i mitt liv. Inget jobb, nästan inga vänner, dålig kontakt med min familj, inget körkort, inga pengar (levde på socialbidrag). Det enda som höll mig uppe var att jag var relativt duktig i idrott. Min barndom var en skräckupplevelse. Jag var alltid fullständigt skräckslagen. Jag blev mobbad och utfryst och hatade mig själv mer än allt annat. Jag var sopkorg hemma och jag fortsatte vara det i skolan. Man kan säga som så här: Idag har jag fast jobb sedan 4 år tillbaka, STORMTRIVS på mitt jobb! Älskar mina kollegor och mina arbetsuppgifter. Jag har vunnit tävlingar i idrott, läste upp mina betyg på Komvux och fick högsta betyg i ALLA ämnen. Klarade en yrkesutbildning med högsta betyg i allt. (läkarsekreterare), har flera riktigt lojala vänner som jag vårdar högt, har körkort, bil och rätt okej lön. Jag har också betydligt bättre kontakt med min familj och lever ett normalt liv. Däremot kan jag ju säga som så här; jag kommer alltid ha vissa saker som är känsliga för mig. Jag kan bli rädd (vilket är ganska typiskt för Borderline) - extremt rädd! Men jag har alltid mina redskap nära till hands som min terapeut gett mig och som jag alltid kan luta mig mot. Jag har redskap för exakt ALLA situationer som kan hända vilket tyder på att jag har en terapeut som är extremt duktig på att se VAD jag behöver och exakt NÄR. Han har en fingertoppskänsla för när jag behöver bli lugnad eller när jag behöver tro på mig själv - två komponenter som inte alltid går ihop. Försöker han få mig att tro på mig själv i fel tillfälle så kan det resultera i att jag blir skräckslagen och tvärtom. Så det krävs verkligen fingertoppskänsla! Han har också varit extremt tydlig med allt han sagt till mig. Ett exempel är när han vill ge mig makten att göra vad jag vill av mitt liv. Jag har varit en FRUKTANSVÄRT HÅRD människa - mot mig själv. Jag har hatat mig själv över allt annat och just DE orden kunde jag lika gärna tolka som ett krav - något jag MÅSTE GÖRA. Istället handlar det i mitt fall om precis tvärtom!! Det handlar om att jag har makten över mitt eget liv, friheten att avstå från att göra så mycket och bara kunna lita på mig själv, min instinkt och att jag INTE behöver göra så mycket. Bara den vetskapen - eller det redskapet - gör att jag kan lugna mig själv på bråkdelen av en sekund om jag skulle råka bli rädd för något. Jag tror - att om man hittar någon som är tillräckligt tydlig (så att man inte missförstår något - något som många med Borderline ofta gör), är lugn och kan ge förtroende, och har fingertoppskänsla för vad någon med Borderline behöver och NÄR han eller hon behöver VAD - så tror jag att väldigt många med Borderline kan bli av med det mesta av sina problem. Jag har kämpat hårt för att komma dit jag är nu. Men den största bedriften var att inte göra något alls. Att inse att jag duger som jag ÄR och att jag kan älska mig själv som jag ÄR - utan att prestera eller bevisa för mig själv och andra att jag är värd kärlek. DET var utmaningen!!! Kram på er som hoppas och tror! /Johanna __________________ Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. Senast redigerad av Johanna Ö den 2008-03-31 klockan 15:13.