henkover

Hejsan!

För något år sedan blev jag bekant med en tjej som var självskadebenägen och förmodligen även deprimerad. Jag sa ofta till henne vad jag trodde sker när man skadar sig själv.

Jag förmodade att eftersom man genom att skära sig flyr ifrån en jobbig sinnesstämning och plötsligt börjar må bra så måste väl detta påverka hjärnans läkande, bearbetande process som jag antar är det som hjärnan vill uppnå när man mår dåligt. Ett såkallat negativt tillstånd som gör ont är om inte minst en ledfackla om att saker inte stämmer men även ett tillstånd där jag antar att hjärnans processer omedvetet bearbetar hemska händelser och minnen, om inte minst vid ångestattacker.

Jag tänkte att om dessa läkande processer avbryts med ett jack i armen så skulle det kanske också enbart vara en tillfällig stimulering av belöningssystemet och en flykt till tillfälligt välmående. Ungefär som på samma sätt som den nedstämde som tar till flykt in i ett missbruk av droger förvärrar situationen och omöjligt kan bearbeta problemet, utan endast leva utan det så länge personen i fråga har ett rus i kroppen och därför enbart skjuter upp problemen.

Så nu till frågan, vet någon om detta stämmer, att man med självskadebeteende hämmar hjärnans bearbetande av problemet, och existerar detta, att hjärnan bearbetar problem så länge man inte skär sig, eller är det bara påhitt?

MVH
Henrik