Finns det nån som du kan berätta för som kan stötta dig genom att följa med ut? Kan det hjälpa??
När jag mådde som sämst försökte jag gå ut på ställen där sannolikheten att träffa på ngn var liten. Gick bara ut och satt i solen, tex i sandlådan med min son. Hade solglasögon på mig; det kändes lite tryggare.
Läste Mia Törnblom: Självkänsla nu! och skrev dagbok likt hennes idéer. Stod framför spegeln och talade om för mig själv att jag dög precis som jag var!! Om och om och om igen. Efter några månader blev det faktiskt lite bättre. Kunde gå till affären iallafall och liknande
Lycka till; och som föregående talare sa: Bra jobbat tjejen. Fan, va strongt att du gick till affären och att du tom hade närvaro att skämta lite med han i kassan....
Det brukar faktiskt kunna hjälpa lite, att säga ngt, Det får mig att känna mig lite säkrare...