Hej Micanopy!
Det kan kanske låta märkligt men jag har lärt mig att ibland kan ett negativt mönster som man levt med i alla år, bli en sorts trygghet. Man vet i alla fall vad man har men man vet inte vad man får.
I ditt fall, är det ju ganska klart att du inte kanske älskar dig själv så som du bör för att bäst kunna ta hand om dig själv. Det i sig, gör att du inte tillåter andra att älska dig själv heller. Du är alltså så hård mot dig själv, att du motar bort kärlek pga att du inte tillåter dig själv att älska dig själv som du ÄR.
För att kunna älska dig själv som du ÄR, så behöver du bli lite snällare mot dig själv. När du är lite snällare mot dig själv så är du inte så hård, du tillåter dig själv att få ha fel/göra fel utan att straffa dig själv så hårt och du tar hand om dig själv och tröstar dig själv när du är ledsen.
Om du är lite snällare mot dig själv, så är det lättare att älska dig själv som du ÄR - alltså utan att hela tiden bevisa för dig själv att du är värd kärlek.
Men det är nog inte så lätt som det låter. Det är oftast djupt inpräglat av föräldrar eller andra som påverkar dig som barn djupt. Det är så starkt att det kan hända att du behöver professionell hjälp för att kunna ta dig ur det här tankemönstret. I så fall så finns det många riktigt duktiga terapeuter du kan vända dig till.
Men jag tror alltså inte bara att det är din egen syn på dig själv, utan även osäkerheten och rädslan för det som är helt nytt. Du vet ju inte hur det är att älska dig själv och tanken på att någon kan älska dig för den du ÄR - utan att behöva manipulera honom eller bevisa det, är säkert jätte skrämmande!!
Det finns jätte bra hjälp att få alltså. Jag kan varmt rekommendera terapi inom privat vård. Den är oftast bäst eftersom terapeuten inte styrs av den ekonomin som finns inom den öppna vården. Han eller hon kan alltså i princip skräddarsy ett program för just DIG. Sen blir han eller hon den som känner dig bäst, näst efter dig själv förstås.
Ta hand om dig!
Kram!
|