Har själv tagit mig ur ett destruktivt förhållande där jag blev kränkt och illa behandlad av en man som dessutom har alkohol- och psykiska problem.
Vi hade det underbart vissa stunder och jag blundade för hur illa han behandlade mig. Försökte bryta kontakt och bli kompisar men misslyckades gång efter annan.
Sen inträffade en händelse som medförde att han hotade med polisanmälan. Det blev en varningsklocka. Jag var inte beredd att förstöra mitt liv för en skitstövels skull. Vi bröt kontakten totalt och jag mår mycket bättre efter att ha varit djupt deprimerad.
Till saken hör att vi arbetar på samma ställe. Han har försökt ta kontakt för att vara vänner men jag är iskall. Det viktigaste är att jag mår bra och jag behöver inte honom till något.
Dessutom har jag träffat en underbar kille som behandlar mig bra och även om jag har känslor för min före detta så vill jag satsa på en framtid med trygghet och där jag känner mig älskad.
Lämna den här killen för han leker bara med dig. Oavsett era fina stunder så är det inte kärlek från hans sida. Älskar man någon är man rädd om relationen och behandlar sin partner med respekt.
Många kramar från en som varit där! Lycka till gumman.
Citat:
Ursprungligen postat av lovely
För att vi i långa och korta stunder under vårt förhållande tillsammans har haft det bättre än bra.
För att jag kännt mig så älskad av honom.
För att om han får hjälp med sina problem, självförtroende, självvärde etc så kanske han kan älska mig om han lär sig älska sig själv.
För att man ger inte upp utan försöker fixa till det. Det e trots allt 3 år.
För att jag kan inte ha så jävla fel IGEN!
"vi var hos psykologen idag och han berättade att han ville se om det fanns något att göra, men det ansåg han inte att det fanns så han står fast vid sitt beslut. Så för några timmar sedan sa vi adjö"
Va fan gör jag nu???
|