Mhm..Käner igen mig mkt i det där, har också svårt för att upprätthålla samtal - än mindre inleda dem, ibland tappar jag tråden eller glömmer bort ord här och där. Det är jätte jobbigt, särskilt om man möts med en oförstående blick från den man pratar med, då sänks självförtroendet ytterligare...
Man tror till slut att man har förlorat talförmågan.
men det är inte sant, det är man själv oftast som maler in negativa föreställningar om en själv så att det blir en slutgiltig sanning, t.ex " att man alltid har varit dålig på att utrycka sig", "att jag alltid säger fel saker", "ingen förstår mig"...osv. Det gäller på nåt sätt att kartlägga sina tankar, när dyker de upp, vid vilka tillfällen, hur sannolika är de tankarna på en skala?
Jag tror faktiskt att det är sådana tankar som gör att du får blockeringar, tro mig jag vet själv av egen erfarenhet.
Be de tankarna att dra åt helvete vet jag :P, kasta de i närmaste soptunna lägg de bakom dig och bestäm dig för att du inte behöver de där tankarna längre, du klarar dig lika bra utan dem - de blir bara en börda för dig!
Fokusera på ngt annat, tillexempel på din samtalspartners kläder, eller på ditt eget kroppsspråk! försök bara att observera den du pratar med för en stund, eller omgivningen runt omkring, sätt dig in i personen.. känn dig inte tvingad att säga ngnting, låt det bara komma när det vill. Det blir oftast som bäst när det kommer spontant och otvingat, eller hur?