Hej!
Så här blir det för mig vid sociala situationer, t.o.m med kompis:
Tankeförmågan är trög, hänger inte med, hakar inte på samtalet mentalt liksom, hittar inte ord, tappar ord, snubblar på ord, avslutar inte meningar, tappar tråden.
Kan tänka på nå´t som jag vill säga men det kommer inte ut. Säger mest ja, jaha, mmm, nej, nähä, oj då, jaså... utfyllnadsord utan mening. Följden blir att samtalspartnern för det egentliga pratet medan jag är tyst. Moltyst känns det som...
Medans jag sitter och upplever det här börjar negativa tankemönster snurra och ältas, live under samtalet och det blockerar mig förstås... jag är ointelligent, trög i huvudet, vet ingenting, kan ingenting osv...
Det här plågar mig så och gör mig ledsen. Gör att jag undviker att ta kontakter med bekanta... ses nog som den som aldrig hör av mig!
Jag vill oxå kunna babbla och snacka och associera snabbt och garva mitt upp i alltihopa och haka på och vara intresserad och bolla snacket fram o tillbaka... handlar det bara om att sluta vilja så mycket och bara vara nöjd och acceptera den man är?
Även om det kanske ej verkar som om jag har social fobi, får ni jättegärna kommentera detta och komma med lite tips och råd från er personliga av det hela eller lärdom från terapi om ni har gått i sådan.
Kramar från upponer
