Citat:
Ursprungligen postat av Micanopy
Jag är en kvinna på 40 år, som har lidit av panikångest och depression i halva mitt liv. Pga. det har jag dragit mig undan, ställt mig vid sidan om. Nu har jag mött en man som älskar mig och jag har aldrig älskat någon på detta sätt någonsin. Problemet är att jag inte kan förstå att någon överhuvudtaget kan vilja vara med mig. Jag känner mig ovärdig och förstör för mig själv. Jag tycker själv denna reaktion är mycket märklig; han älskar ju mig! Varför kan jag inte ta emot det? Varför försöker jag stöta bort honom? Kanske låter detta konstigt, men jag blir så "tydlig" ihop med honom. Flummigt måhända, men så känns det. Jag har också svårt med generaliserad ångest, och har gått i all möjlig terapi, men aldrig kommit tillrätta med det. Är det försent att få ett bättre liv, att kunna njuta, att vara glad? Ätit antidepressiva medel och lugnande i ca 20 år. Finns det hopp.
vänliga hälsningar,
//N  |
Jag är absolut ingen expert i ämnet, och jag vet inte hur pass stor påverkan alla terapier och medicinering har,
... Men vad jag tror påverkar dina "blockeringar" från honoms känslo signaler är försvars mekanismer som du omedvetet kopplar in så fort någonting kretsar kring dig.. Som du säger har du lidit av panikångest och depression halva ditt liv och de har förmodligen satt sina spår.
Jag tror defenitivt att de finns mkt hopp att hämta, men bara för du träffar denna mannen så tror jag inte att ditt liv vänder på 1 dag, efter så pass långa perioder av psykisk ohälsa krävs det återhämtning som med allt annat.. Jag vet inte vad som har utlöst din depression och panikångest förr i tiden, men om de handlar om dålig självkänsla/självförtroende tror jag bara att detta handlar om att du inte vågar erkänna dina känslor för honom för dig själv eftersom du är såpass rädd för att bli fälld till marken.
Isåfall är det en bearbetnings sak som förmodligen kommer lösa sig med tiden så länge du intalar dig själv att du är värd detta och att denna man älskar dig för den du är..
Jag förutsätter att mannen inte vet om din tidigare psykiska ohälsa, de är självklart ingenting du behöver berätta nu ifall ni inte kännt varandra sådär jätte länge, men skulle han känna att hans känslor inte blir besvarade av dig och känner sig illa till mods med att han inte vet vad du vill och känner kanske de är lika bra att förklara allting från början, han kommer troligen ha förståelse och sympati för dig eftersom han älskar dig!
Lycka till! Du är värd denna lycka, så kämpa på nu!
Mvh Erik