flamh

hej, jag lider nog av det mesta. jag är en helt normalt fullt frisk 15-åring. (inte.) men nu tar jag itu med min sociala fobi, det är väl alltid en början?

jag är VÄLDIGT rädd för folk jag inte är jättebra vän med. jag är rädd för vad man ska tycka om mig. rädd för att folk ska tycka att jag är ful först och främst, men också tråkig eller dum. jag blir superblyg och tyst och hjärtat slår som om jag sprungit en kilometer på en minut.
tänkte dra några exempel bara.

* jag är jätterädd för att äta bland folk, t.ex på restauranger eller middagsbjudningar. matsalen i skolan går nästan alltid bra eftersom jag äter med folk jag känner mig bekväm med.

* om jag är ute och går och möter någon får jag panik och vet inte vad jag ska fästa blicken på. jag kan ju inte bara stirra på personen, och jag kan ju inte titta rakt fram utan att se på personen alls, då skulle jag ju se helkorkad ut.

* jag får jättemycket ångest om jag ska lämna in ett skolarbete, vad ska läraren tycka om mig och arbetet? kommer det gå bra? verkar jag dum?

* jag börjar gråta om någon säger åt mig, även fast det kanske bara är en liten tillsägelse. eller om någon säger nej.

* jag undviker att prata i telefon, jag HATAR det. jag blir alldeles panikslagen och allt känns krystat och det är en äkta skräckupplevelse.

har även problem med att fråga om saker, betala i kassor, stiga på bussar osv. allt det här gör att jag får grymt dåligt självförtroende också. jag känner mig helt oduglig, superful, dum, tråkig, misslyckad.. you name it.
något tips?

__________________
det kunde ha varit värre