Terapisnack - Visa ett inlägg

Ängla80 · 2008-03-25, 15:35

Jag hade väl vart tillsammans med min kille som vi kan kalla Johan i ungefär ett halvår när jag träffade hans kusin som vi kan kalla Adam som då var 27 för första gången. Adam var en sån kille som kunde få vilken tjej han ville, och oftast blev det krossade hjärtan.

Johan berättade redan innan jag träffade Adam att han var en riktig player, men att man verkligen kunde lita på honom till 100% och att han alltid ställde upp. Även om Adam var en riktig player, så var han otroligt snygg och vältränad och tatuerad och även jag hade svårt att ta blicken ifrån honom. Tydligen hade Johan märkt det vid ett tillfälle på en fest som vi alla 3 var på. Johan var full och asförbannad och drog därifrån även om jag bedyrade all min kärlek till honom och självklart kunde jag gett fan i att titta. Eller råglo som Johan hävdade.

Adam märkte på en gång att jag blev ledsen och kom genast fram -Min kusin är en jävla idiot, hasplade han ur sig. -Kom så går vi ut och sätter oss sa han och ledde ut mig. Det var mitt i sommaren så det var svalt och skönt ute. Vi satte oss ner och Adam strök bort mitt hår från ansiktet. -Camilla du är för snygg för Johan, har du inte fattat det än?
-Va? jag kände mig lite förvirrad och en aning onykter.
- Du är nog fan det snyggaste och sexigaste jag någonsin sett och det är jävligt svårt att hålla fingrarna borta, fortsatte han. (fortfarande minns jag nästan varje ord i detalj, varje beröring, varje hårdhänt tag är det inte konstigt? borde jag inte förtränga?)

Den första kyssen var öm och fin, dock blev jag väldigt överrumplad. Och jag sa åt honom att sluta. Blicken jag fick var iskall och hans mörka ögon såg alldeles svarta ut. Med ens insåg jag att vi satt en bra bit bort från festen, jag visste inte ens vart vi var...tydligen hade han lett in mig i skogen, bort från festen. Jag blev livrädd, och försökte resa mig upp.

-Allt jag ville var att du skulle besvara kyssen, väste han fram och tryckte ner mig.
Jag sa till honom att jag älskade Johan, jag sa att jag inte ville...-tror du jag bryr mig om den där jävla tönten, frågade han och hånlog. Jag minns fortfarande allt i detalj vad han gjorde med mig och hur fruktansvärt ont det gjorde. De där ögonen drömmer jag fortfarande mardrömmar om. Jag hade en kort jävla kjol på mig...varför hade jag en kort jävla kjol? Varför var jag så utmanande klädd? Ville jag att något skulle hända? Var det för Adams skull som jag tog på mig sexigare kläder? Fan vad jag har ältat. Jag älskade ju Johan, eller? När jag skrek, sa han att han skulle döda mig. Han hade en kniv i fickan den var inte speciellt stor, det var allt jag minns. Han berättade dock att den hade gjort stor skada förut. Jag minns inte hur länge han satt på mig innan han trängde in i mig, det kändes som evigheter, och det kändes som evigheter innan han var klar. Han sa att ju mer jag stretade emot desto mer upphetsad blev han. När han var klar sa han något i stil med att -Det här gör jag gärna om. och att jag aldrig skulle kunna fly från honom, vart jag än tog vägen, vad som än hände skulle han alltid hitta mig. Jag anmälde aldrig, jag var verkligen livrädd.

Adam berättade tydligen för Johan att vi hade haft sex, att jag då försökte förklara att Adam våldtagit mig, trodde han inte på. Johan sa att han aldrig mer ville se mig. Det började gå rykten om mig, vilken jävla hora jag var. Jag flyttade därifrån, jag orkade inte.

Några månader senare visade det sig att han våldtagit en annan tjej, som anmälde honom...han åkte dit och berättade även att han våldtagit mig. Under den här tiden gick han på droger vilket han "skyllde" båda våldtäkterna på. Men vad jag med 110% säkerhet vet, så hade han inte tagit något den kvällen han våldtog mig.

Johan bad mig om ursäkt och sa att han fortfarande älskade mig. Jag godtog inte ursäkten...

Adam är för några månader sedan släppt, och har väl tydligen blivit en "ängel" i fängelset. För två veckor sedan hade han ringt min mobil och talat in på min mobilsvarare och sagt att han vill träffa mig, dock inte själv utan tillsammans med folk. Jag bytte nummer och har sen inte hört något från honom.

Men orden minns jag fortfarande från den sommarkvällen - Du kommer aldrig kunna fly från mig.

2008-03-25, 15:35	#1 (permalink)
Ängla80 Junior Member Nykomling Reg.datum: Mar 2008 Inlägg: 7 Krediter: 54	Jag anmälde aldrig Jag hade väl vart tillsammans med min kille som vi kan kalla Johan i ungefär ett halvår när jag träffade hans kusin som vi kan kalla Adam som då var 27 för första gången. Adam var en sån kille som kunde få vilken tjej han ville, och oftast blev det krossade hjärtan. Johan berättade redan innan jag träffade Adam att han var en riktig player, men att man verkligen kunde lita på honom till 100% och att han alltid ställde upp. Även om Adam var en riktig player, så var han otroligt snygg och vältränad och tatuerad och även jag hade svårt att ta blicken ifrån honom. Tydligen hade Johan märkt det vid ett tillfälle på en fest som vi alla 3 var på. Johan var full och asförbannad och drog därifrån även om jag bedyrade all min kärlek till honom och självklart kunde jag gett fan i att titta. Eller råglo som Johan hävdade. Adam märkte på en gång att jag blev ledsen och kom genast fram -Min kusin är en jävla idiot, hasplade han ur sig. -Kom så går vi ut och sätter oss sa han och ledde ut mig. Det var mitt i sommaren så det var svalt och skönt ute. Vi satte oss ner och Adam strök bort mitt hår från ansiktet. -Camilla du är för snygg för Johan, har du inte fattat det än? -Va? jag kände mig lite förvirrad och en aning onykter. - Du är nog fan det snyggaste och sexigaste jag någonsin sett och det är jävligt svårt att hålla fingrarna borta, fortsatte han. (fortfarande minns jag nästan varje ord i detalj, varje beröring, varje hårdhänt tag är det inte konstigt? borde jag inte förtränga?) Den första kyssen var öm och fin, dock blev jag väldigt överrumplad. Och jag sa åt honom att sluta. Blicken jag fick var iskall och hans mörka ögon såg alldeles svarta ut. Med ens insåg jag att vi satt en bra bit bort från festen, jag visste inte ens vart vi var...tydligen hade han lett in mig i skogen, bort från festen. Jag blev livrädd, och försökte resa mig upp. -Allt jag ville var att du skulle besvara kyssen, väste han fram och tryckte ner mig. Jag sa till honom att jag älskade Johan, jag sa att jag inte ville...-tror du jag bryr mig om den där jävla tönten, frågade han och hånlog. Jag minns fortfarande allt i detalj vad han gjorde med mig och hur fruktansvärt ont det gjorde. De där ögonen drömmer jag fortfarande mardrömmar om. Jag hade en kort jävla kjol på mig...varför hade jag en kort jävla kjol? Varför var jag så utmanande klädd? Ville jag att något skulle hända? Var det för Adams skull som jag tog på mig sexigare kläder? Fan vad jag har ältat. Jag älskade ju Johan, eller? När jag skrek, sa han att han skulle döda mig. Han hade en kniv i fickan den var inte speciellt stor, det var allt jag minns. Han berättade dock att den hade gjort stor skada förut. Jag minns inte hur länge han satt på mig innan han trängde in i mig, det kändes som evigheter, och det kändes som evigheter innan han var klar. Han sa att ju mer jag stretade emot desto mer upphetsad blev han. När han var klar sa han något i stil med att -Det här gör jag gärna om. och att jag aldrig skulle kunna fly från honom, vart jag än tog vägen, vad som än hände skulle han alltid hitta mig. Jag anmälde aldrig, jag var verkligen livrädd. Adam berättade tydligen för Johan att vi hade haft sex, att jag då försökte förklara att Adam våldtagit mig, trodde han inte på. Johan sa att han aldrig mer ville se mig. Det började gå rykten om mig, vilken jävla hora jag var. Jag flyttade därifrån, jag orkade inte. Några månader senare visade det sig att han våldtagit en annan tjej, som anmälde honom...han åkte dit och berättade även att han våldtagit mig. Under den här tiden gick han på droger vilket han "skyllde" båda våldtäkterna på. Men vad jag med 110% säkerhet vet, så hade han inte tagit något den kvällen han våldtog mig. Johan bad mig om ursäkt och sa att han fortfarande älskade mig. Jag godtog inte ursäkten... Adam är för några månader sedan släppt, och har väl tydligen blivit en "ängel" i fängelset. För två veckor sedan hade han ringt min mobil och talat in på min mobilsvarare och sagt att han vill träffa mig, dock inte själv utan tillsammans med folk. Jag bytte nummer och har sen inte hört något från honom. Men orden minns jag fortfarande från den sommarkvällen - Du kommer aldrig kunna fly från mig.