Philip4

Nja vet inte vad det är som "skrämmer" mig riktigt och intervjuerna var ett exempel då, finns andra saker som är värre för mig personligen. Men i grund och botten har jag kommit fram till att jag mår som sämst när jag är i centrum av allt, när jag får uppmärksamhet osv.

Kan vara allt från att bli firad (fylla år etc), redovisa något inför grupp klass, göra bort mig (t.ex. tappa ett glas som går sönder i en knökfull matsal).

Och känslan jag har när jag ska bort på något är att det knyter sig kraftigt i magen, kan ha kraftig magknip, härtat pumpar på som om jag har sprungit milen på under 30 minuter. Och sedan har jag det jag fasar mest över, att jag rodnar. Gillar inte ens att prata om det.

Jag har alltid fått höra att jag är en lugn och social människa. Låt mig då ta ett exempel i skolan: Jag räckte aldrig upp handen i skolan, sa nästan inget på lektionerna. Men sedan när vi hade idrott och slöjd (praktiska) saker då kan jag vara hur framåt som helst, och vad jag har kommit fram till är att det är för att jag inte är i "strålkastarn" lika kraftigt.

Tack för svaret, känns bra att någon läser det iallafall

EDIT: Bara en liten fråga, hur kommer det sig att man blir drabbad av "social fobi/ångest"? Kan det vara uppväxten? Genetiskt? Eller är det bara slumpmässigt?