Citat:
och vill så gärna
hjälpa henne att gå vidare. (Min son tror att det blir ännu svårare för henne om vi inte bryter kontakten helt...)
|
Nu handlar det ju om att hon genomgår en social förändring. Att lämna en social relation. Du är ju på sätt end el av den sociala relationen så visst genom att ha kontakt med henne så lär det knappast gå snabbare att lämna det gamla trygga. Däremot kan du hjälpa henne att göra det mindre traumatiskt. Det är en fin balansgång det där men om man är medveten om vad man gör och varför man gör det så brukar också resultatet av det hela bli bra.
Citat:
|
Bara det att hon söker mitt stöd, visar att hon känner sig tämligen ensam.
|
Det visar också en önskan av att klamra sig fast vi något som varit. Så det gäller att du är skicklig på att balansera dels hennes behov av din trygghet mot din sons önskan om att lämna den här relationen. Din önskan om att hjälpa dem båda kan faktiskt ha en hämmande verkan på deras förändringsprocess. Så du måste fråga dig själv - varför du gör det här. Är det för tjejens skull? för sonens skull? eller din egen skull då du tyckte om att ha en extra människa i huset?
Missförstå mig inte - jag ifrågasätter inte dina motiv att hjälpa. Jag vill bara göra dig medveten varför du hjälper då den medvetenheten gör dig till en bättre hjälpare.
Citat:
Skulle vilja att hon hittar tryggheten inom sig själv, och vet bara inte HUR
jag peppar henne till detta?
|
Du är vuxen och har ju en massa erfarenhet på den resa du gjort för att bli den människa du är idag. Det är dax att du ser dessa erfarenheter som resurser nu. Hur har du funnit den trygghet du har inom dig? Hur har du fått den att växa? Dela med dig av dina erfarenheter till henne även om de kan tyckas små för dig. På så vis kan du bli en levande förebild och på så vis hjälper du bara genom att finnas till!