Hej komplex
Tack för ditt intressanta inlägg.
Han blev adopterad vid 3 månaders ålder och ni separerade när han var 5 år. Jag säger inte att jag har rätt men det kan vara så att han vid sina första månader i livet inte fick sina grundläggande behov tillfredsställda, genom mycket kroppskontakt, närhet och social stimulans från sin mamma. Barn stannar kvar i sitt utvecklingssteg tills det har blivit tillfredsställt, vilket kan följa med till vuxen ålder ibland. Exempelvis genom större närhetsbehov och fysisk kontakt.
Ni skriver att han är 8 år idag men är som en 5-åring i utvecklingen, varför tror du att han har "stannat kvar 5 åringen", åldern där du och din man separerade? Vad är det som gör att han håller fast vid denna ålder, och inte tillåter sig till att växa och bli mognare? Det är frågor som jag ställer mig i funderingen om ert barn.
Adopterade barn hittar snabbt sina överlevnads strategier, vad dem behöver göra för att hålla fast vid det som dem har (för att inte bli övergivna igen). Vissa barn kan stanna till i utvecklingen medans andra kan utvecklas snabbare än sin ålder för att hänga med, överleva och vara till lags. Till exempel kan det vara så att hans överlevnads strategi har blivit att han stannar kvar i 5-åringen för innan det så var det bra i familjen när ni levde tillsammans, är han nu rädd för att gå vidare i utvecklingen av fara för vad som kommer då. Kommer det bli någon ny förändring för honom då. Är han ett fint och duktigt barn för att vara till lags för att inte bli övergiven igen? Han tänker inte dessa tankar medvetet men på ett omedvetet plan kan det vara såhär han resonerar.
Jag är övertygad om att du och din man har gjort allt ni har kunnat göra för er son under hans uppväxt vilket du ger bra exempel på.
För att han ska komma vidare i utvecklingen, få en skjuts framåt finns det något annat ni kan göra för honom. Vad händer om ni skulle testa en ny väg för honom. Att stimulera honom socialt, som en liten 5 åring där han är istället för att lära honom räkna, mäta osv.. Om något man gör inte fungerar och ger resultat, testa något annat.
Till exempel:
Om ett barn stannar på steg 4 i utvecklings stegen och inte kommer vidare till steg 5 så hjälper det inte att stimulera barnet på nivå 5 för att det ska komma vidare. Utan man måste stanna kvar och ge stimulansen på steg 4 (eventuellt 3) tills barnet själv är redo för att gå vidare. Medan man är öppen och uppmuntrar barnet till att ta steget vidare.
Jag hoppas att det var någolunda svar på din fråga. Du är välkommen att kontakta mig för vidare diskussion.
Skriv gärna tillbaka om hur det går för er.
Varma hälsningar Frida
__________________
Frida är utbildad i Master Powerthinking. Hon arbetar främst med barn, ungdomar och föräldrar. Med kognitiv inriktning arbetar hon bland annat med beteendesvårigheter, ångest, depression, självkänsla, oro, tvångstankar och skilsmässosvårigheter. Hon är duktig på att ta barnets perspektiv, få förtroende och en fin kontakt med barnet. Du som förälder kan få handledning av Frida om hur du kan kommunicera och förstå ditt barn bättre.
Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027.
|