Hej
Min son var också väldigt envis när han var liten , jag tjatade och skällde tills en dag kom när jag själv insåg att detta håller inte.
Jag började med att verkligen bli konsekvent , hade jag sagt nej så var det nej om han då började skrika så fick han sitta på en stol i vardagsrummets hörn och skrika klart . Jag var stenhård med att han fick sitta still på stolen tills han var klar helt enkelt . En gång satt han där i lite över en timme men efter den gången gav det resultat . Han försökte naturligtvis att gå därifrån men jag sa ingenting åt honom utan att jag lyfte tillbaka honom och sa i lugn samtalston åt honom att när du skrikit klart så får du gå härifrån. Samma procedur uppspelade sig ett flertal gånger men jag bet mig verkligen i tungan och var lugn hela tiden. Han fick sitta där medans jag gjorde något annat , typ diskade el städade eller något. Det blev kortare och kortare stunder som han fick sitta på den lilla stolen .Tillslut så lärde han säg att behärska sig och den lilla stolen försvann
Idag är han en väluppfostrad tonåring jag är stolt över och det tror jag att du också kommer att vara en vacker dag
Den metoden fungerade för mig iaf , jag kan ju inte säga att den funkar för ditt lilla barn .
Detta med pappan och du inte är överens i hur uppfostran ska vara skulle jag råda er att ta hjälp av familjerätten , ett samtal med dom kostar inte så mycket och det kanske kan hjälpa er med lite råd och någon som hjälper er att reda ut problemen.
Omgivningen måste du få att förstå att det är du/ni som bestämmer över barnet säger ni nej då måste du få omgivningen att förstå att du/ni menar det.
Så här tycker och tänker jag , ett litet råd bara
Lycka till
Många kramar från mig