Katten Karin

Hej,

Jag befinner mig i den jobbiga sitsen att jag "tror" att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp som liten, men jag har inget konkret att basera detta på, inga tydliga minnen eller något annat. Jag har några få "stillbilder" av underliga situationer i huvudet och några korta återkommande kroppsförnimmelser, men inget av detta är kopplat till några tydliga känslor eller direkta personer eller platser. Att jag tror att något hänt beror delvis på dessa bilder men mer på någon slags känsla, samt på hur jag mår och har mått och hur jag reagerar på vissa saker. Jag har och har haft en del psykiska problem, dålig självkänsla, svårighet att säga nej och hålla gränser (särskilt om någon är sexuellt intresserad av mig), jag är rädd för män framförallt äldre, och jag hade redan i mycket tidig ålder våldtäktsfantasier där det centrala var att våldtäkten blev någon slags "positiv" bekräftelse - någon vill ha mig (sjukt, jag vet...).
Jag har gått ganska många år i terapi och jag och min terapeut har till och från jobbat ganska mycket med frågan om övergrepp, men jag sitter fast, kommer varken framåt eller bakåt i frågan om något hänt eller inte. Jag känner mig någonstans som om jag ständigt är på flykt från mig själv, ständigt rädd, och detta gör det periodvis mycket svårt för mig att orka med vardagen.

Jag har funderat på hypnos för att försöka hitta fram några minnen eller "bevis", men är samtidigt rädd - när man läser om det så sägs det så ofta att det inte är bra att tvinga fram minnen, att man behöver sina försvar så länge man har dem. Skulle gärna vilja höra om det finns någon annan som har erfarenhet av en liknande situation och kanske har testat t ex hypnos? Och vad säger Johanna eller någon av de andra experterna?

/Katten Karin