Carmen

alltså det har inte varit ngn konstruktiv kritik som det har handlat om, som man kan lära sig att "tänka annorlunda om"...
jag tror att jag bara prövade och upptäckte att jag faktiskt har rätt till att synas, och visa mig precis som alla andra..
jag tror också att jag blev arg på mig själv, för att rädslan jag hade var ju så passe och utnötad ett tag, så jag började inse att jag faktiskt kan ändra på det jag inte är nöjd med och inte bara stå vid sidan om och se det hända: se det här mönstret i spelet, Att bara se Vissa få bollen hela tiden.
Jag började helt enkelt tänka om kring Situationen och mobiliserade all min kraft till att bryta mig in i spelet, om inte för andras skull så åtminstonde för min egen... för att bevisa för mig själv att jag inte är ngn "Nolla" Jag ville inte låta de där nedbrytande tankarna ta över och "äta upp mig" gång på gång. jag tror det ligger mkt i talesättet: att motgångar gör en starkare.
Så jag tror det var kraften inifrån som liksom utgjorde förändringen till det bättre! Starkt kan jag tycka. Nu har jag som material "´from the passed" att utgå ifrån om jag stöter på nya svårigheter.
det jag känner nu känns på nåt sätt inte lika oövervinnligt längre.