Det är klart att du ska ta steget och söka hjälp. Vad är det värsta som skulle kunna hända ? Om man gråter och tycker det är skämmigt - ja vad gör det då om det kan leda till att man får hjälp på sikt. Hoppas för din skull att du ska våga ta detta steget. Jag vet att DBT har gett bra resultat för andra i din situation. Kanske du ska ta kontakt med landstingspsykiatrin och höra dig för lite. Du ska veta en sak - du är inte ensammen och det kommer inte att vara nån som tycker att du är konstig eller så.
|