Hej. Jag tror att det jag tänker har att göra med att jag tidigare varit mobbad och utsatt. Att jag har agerat konstigt och undvikande under mobbingtiden har liksom blivit min tvångstanke; "änk om jag nu agerar undviande mot personn ifråga framför mig och därför sabbar ännu en chans till social kontakt. Då kommer den personen reagera misstänksamt mot mig och sprida det budskapet om att jag är konstig, associal, otrevlig osv, så att till slut hela klassen vet det och vänder sig mot mig" Jag framkallar mobbingen mot mig själv på ngt underligt sätt. som att jag missunnar mig att vara den egentliga spontana tjejen jag. Paradoxalt nog är jag oerhört social egentligen, men dåliga hemförhållanden och mobbing har vänt mig ryggen mot mitt sanna jag. Den störstarädslan har under längre tid varit att jag skall agera fobiskt mot en person jag inte känner heller i olika samamnhang, för då finns det ingen möjlighet att be om förlåtelse. Gör jag det mot en nära vän eller släkring, blir det inte lika hotfullt, men gör jag det mot en person jag nyss lärt känna eller har känt ett tag, blir chansen mkt större, eller 100% säkert att man förlorar honom/henne.
|