När jag fixar till mig och sminkar mig tänker jag att jag ska bli lika fin som alla andra och att nu ser jag normal ut och ingen kan titta ut mig.
Sen så är det också så att jag sminkar mig för att få killars kommentarer.
Men när jag håller på att pilla i ansiktet är det mer att när jag speglar mig ser jag en person med hemsk hy. Tänker att ju mer jag håller på och pillar desto bättre blir resultatet.
Skulle en kille säga att jag är vacker eller söt skulle jag tänka om han verkligen menar det eller bara ville vara snäll.
Verkligheten är ju inte sådan utan man förstör bara huden.
Det har jag märkt av nu och en period köpte jag alla möjliga ansiktsprodukter i hopp om bättre resultat och det har förstört huden. Ångrar mig för nu har jag fått massa utslag och rodnad.
Har tagit ner ena spegeln på toan och försöker att inte hålla på och spegla mig för det blir inte bättre det är bara inbillning alltihopa.
Sen går jag knappt utanför dörren endast om jag ska till psykologen eller träffa någon i familljen. Ska jag ut bland folk måste jag ser "normal" ut.
Innan när jag var yngre så ville jag bara ha en killes bekräftelse och raggade på stan och nätet och killarna såg ju bara till ens utseende och det blev ju att man utnyttjades och för mig så blev det en ond cirkel och tillslut träffade jag bara killar som var dåliga och så där sitter man i ett hemskt förhållande och accepterar någon som behandlar en som som skit. Och sedan blir det bara värre och värre och man anser att man inte är värd någon annan eller något alls-att ingen någonsin kan tycka om dig.
|