Hej igen, har varit utan internet ett tag, har inte kunnat svara.
Jag vill ju vara med dom på jobbet, det är ett gäng i min ålder som har samma intressen som jag, dom snackar om sådant jag är intresserad utav. Men jag känner att dom inte vill prata med mig. Jag är ju den konstiga som bara sitter för mig själv. Jag vill så gärna prata med dom. Ingen utav de umgås privat utan bara på jobbet, men dom verkar ändå vara bra polare. Jag vill vara med dom, bli en i gänget. Precis som i skolan så började dom ju hälsa på mig, fråga hur läget var osv, men när jag bara kommer med små korta svar och vacklande blick så struntar dom ju i mig efter ett tag. Det förstår jag fullt ut.
Vet inte hur jag ska göra för att våga prata med dom, men jag vill, jag vill verkligen.
Att precis ha klivit av bussen, i ösregnet, och måste gå hem 20 minuter pga att jag tror att några satt och skrattade åt mig känns inte bra. Jag går där och tänker "Alla skrattar åt mig, jag är ful, jag är sämst. Jag är ingen" Så känner jag verkligen, att jag inte är någon. Men innerst inne så vet jag ju att jag inbillar mig, fast jag kan ändå inte släppa tankarna jag har.
Blev ganska dåligt svar det här, men jag orkar snart inte längre. Livet är inte roligt, inte alls.
|