Terapisnack - Visa ett inlägg

Trollsa · 2008-02-29, 16:59

Hej cilla!
Jag känner igen mig i dina ord. För mig kom det krypande, jag skyllde på stress osv. Men det slutade med att jag alltid var skakig, lättretlig, orolig osv. Jag förlorade möjligheten att slappna av och sömnen blev lidande. Till slut vågade jag inse att jag har social fobi som kom ur ångest, inte bara stress utan riktig ångest. Jag vågade erkänna för min läkare hur dåligt jag mådde och det var början till bättring. Sen har jag i omgångar skrivit av mig här, det känns bra att få ut alla tankar och känslor. Här är det tryggt att skriva, jag vågar vara öppen med hur jag mår!

Jag går i samtal nu, äter viss medicin, en kort period var jag tvungen att ta starka beroendeframkallande mediciner, men det var bara för att bryta mönstret. Nu är jag utan de starka pillerna och orkar faktiskt med att vakna på morgonen, träffa folk, gå på stan osv. Nu är det inte alls säkert att du behöver medicin för att komma tillrätta med din sociala fobi. Sen finns det bra terapisessioner här som du kan köpa för dina krediter. Ett annat tips är att du lånar Mental grundträning som är en cd-skiva som du kan låna på biblioteket. Du ska göra varje steg av träningen i en vecka innan du lägger till nästa. Det hjälper faktiskt!
Jag hoppas att jag kunnat ge något tips på vad du kan göra, vill du prata mer så pm:a!

Kram,
Trollsa

Citat:

Ursprungligen postat av cilla

Vet inte hur jag ska börja att berätta hur jag mår men försöker så här.
Lider av social ångest förstår jag när jag läser alla inlägg här. Har gjort det i tre år snart och det börjar att bli jätte jobbigt.
Har nu också börjat att undvika att gå på kalas med familjen. Blir totalt knallröd i ansiktet så fort någon tilltalar mig, svettas och skakar. Detta är otroligt jobbigt att leva med. Och om jag inte blir det direkt så tänker jag på det så mycket och stressar upp mig själv så att jag får myrkrypingar i hela kroppen och måste röra på mig för annars så vet jag inte vad jag ska ta vägen. Ser att min familj börjar att undra. Har inte berättat för någon om det här och mina tankar. Har också börjat att oroa mig i förväg inför träffar och om jag ska göra något speciellt som jag inte har kontroll för eller inte har gjort på länge. Vad ska jag göra? orkar snart inte med mig själv längre. Har ju alltid varit social förut utan problem