Terapisnack - Visa ett inlägg

Habibi91 · 2008-02-29, 02:26

Hej!

Jag känner mej exakt i de du skriver...jag har samma problem...allt började för mej i gymnaset också...förut i högstadiet vågade jag alltid prata med alla, svara på frågorna lärarna undrade, skoja på lektionerna m.m...jag var alltid den tjejen som snackade mycket, ibland fick jag gå ut för lektionerna eftersom jag pratade för mycket och skrattade, jag vågade också redovisa inför publik utan att vara något speciellt nervös...men nu i gymnasiet har allt förändrats, nu vågar jag inte redovisa inför publik, svara på frågorna läraren undrar, vill inte få uppmärksamhet i klassrummet och på andra ställen längre! jag hatar att ha de såhär, man tycker livet e bara tråkigt...man bara önskar man kunde bli den personen som man var förut..jag vill bli den tjejen jag var! jag känner inte heller igen mej längre...allt har bara förändrats...jag gillar verkligen och vara ute och festa och träffa okänt folk...men jag vet inte om jag vågar längre..jag kanske bli nervös och gör bort mej...jag e alltid orolig att göra bort mej...jag gillar inte heller att ha ögonkontakt med någon, vill helst inte bli frågad en massa frågor...för de känns bara som alla bara stirrar på mej hela tiden, t ex: när jag skriver, läser, när jag sitter vid en data i skolan elr på någon annan plats...jämt känns det som att alla tittar på mej, och att de ibland skrattar åt mej och snackar skit om mej...men egentligen gör de inte det! men de känns så hela tiden! det är verkligen så jobbigt...jag bara önskar att allt kunde bli som förut...jag känner inte igen mej längre...vill att det här ska få ett slut nån gång! det här är egentligen inte jag, det är någon annan, jag är inte såhär egentligen...känner exakt igen mej i de du skriver, så ville svara dej och säga att jag har samma problem...Mvh Eriika

2008-02-29, 02:26	#3 (permalink)
Habibi91 Junior Member Nykomling Reg.datum: Feb 2008 Inlägg: 3 Krediter: 144	Hej! Jag känner mej exakt i de du skriver...jag har samma problem...allt började för mej i gymnaset också...förut i högstadiet vågade jag alltid prata med alla, svara på frågorna lärarna undrade, skoja på lektionerna m.m...jag var alltid den tjejen som snackade mycket, ibland fick jag gå ut för lektionerna eftersom jag pratade för mycket och skrattade, jag vågade också redovisa inför publik utan att vara något speciellt nervös...men nu i gymnasiet har allt förändrats, nu vågar jag inte redovisa inför publik, svara på frågorna läraren undrar, vill inte få uppmärksamhet i klassrummet och på andra ställen längre! jag hatar att ha de såhär, man tycker livet e bara tråkigt...man bara önskar man kunde bli den personen som man var förut..jag vill bli den tjejen jag var! jag känner inte heller igen mej längre...allt har bara förändrats...jag gillar verkligen och vara ute och festa och träffa okänt folk...men jag vet inte om jag vågar längre..jag kanske bli nervös och gör bort mej...jag e alltid orolig att göra bort mej...jag gillar inte heller att ha ögonkontakt med någon, vill helst inte bli frågad en massa frågor...för de känns bara som alla bara stirrar på mej hela tiden, t ex: när jag skriver, läser, när jag sitter vid en data i skolan elr på någon annan plats...jämt känns det som att alla tittar på mej, och att de ibland skrattar åt mej och snackar skit om mej...men egentligen gör de inte det! men de känns så hela tiden! det är verkligen så jobbigt...jag bara önskar att allt kunde bli som förut...jag känner inte igen mej längre...vill att det här ska få ett slut nån gång! det här är egentligen inte jag, det är någon annan, jag är inte såhär egentligen...känner exakt igen mej i de du skriver, så ville svara dej och säga att jag har samma problem...Mvh Eriika