Hej Butterfly!
Du har fått ett bra svar av Marie och jag håller med om de råd hon har givit. Dock får jag ett något annorlunda intryck av er situation när jag läser det du skrivit.
Även om dottern i högsta grad var oväntad eftersom pappan fick reda på henne först i 8:de månaden så verkar hon vara accepterad och önskad av honom. Han delar på vårdnaden av henne, det är okej för honom att hon lägger sig i er säng på morgonen, han har tydligen inget emot att hon sätter sig bredvid honom i soffan, han pussar henne och han försvarar henne när du går för långt med ditt tjat.
Pappan är stressad när han är hemma, vissa saker måste göras, men jag tror att dottern har större förståelse för att han inte har tid med henne pga plikter än om han inte skulle låta henne sitta bredvid honom när ni ser på TV. För att underlätta för pappan finns det kanske en del du ev kunde hjälpa till med som att tex sköta tvätten eller organisera och planera det som ska göras så att han fick mera tid för både dig och dottern.
Tyvärr verkar det som att det är du som tycker att hon är oönskad. Du drar dig undan för att du inte ska vara så rolig att vara med (du ger tjejen budskapet att hon inte är värd att umgås med) och du vill ha hennes pappa för dig själv. Du upplever det som ett hot och känner dig åsidosatt när hon vill ha pussar, när hon sätter sig på ”din” plats och när pappan gör det hon vill. Du ser det som att tjejen vill komma emellan er när hon vill vara tillsammans med er. Att du mår dåligt av det tror jag beror på att du ser tjejen som en rival, istället för att se henne som det barn hon är.
Sen är det inte heller bra att du både beskriver och behandlar dottern som en äcklig individ. Det kan få förödande konsekvenser för hennes uppfattning om sig själv (sin självbild), som Marie skrev är det redan risk för att hon utvecklar bulimi eller andra symptom på självhat. Jag hoppas att du (ni?) inte säger att dottern stinker så att hon hör det. (Jag har svårt att tänka mig att ett barn skulle lukta så illa att man måste använda det mycket nedvärderande och starka ordet ”stinker”).
Istället för att anmärka på henne och uppmärksamma så fort hon råkar torka sig om munnen med tröjan eller får ärmarna i maten så kunde du förebygga genom att vika upp ärmarna och lägga en servett eller hushållspapper vid tallriken.
Om dottern inte är van vid att torka sig, spola toaletten och tvätta händerna vid toabesök så kan du förklara för henne att det är så man gör och berömma henne när hon har gjort det. Ingen vill vara äcklig, säkert inte tösen heller.
Marie har redan skrivit bra svar på dina frågor men jag vill gärna tillägga några råd.
Jag är övertygad om att du vill det bästa för din sambo och hans dotter. Då kan det vara bra att tänka på att för de allra flesta föräldrar gäller sambandet, ”Gör du mitt barn glad så gör du mig glad och gör du mitt barn illa så gör du mig illa”. (Tänk på hur det skulle vara om det var du som hade ett barn som ständigt blev kritiserat av din kille.)
Att du tjatar och klagar på dottern är alltså inte bra för ert förhållande och det är inte heller bra för ditt förhållande till dottern. Det är inte fel om du försöker lära henne goda vanor och bra bordsskick men det ska inte ske med negativa kommentarer och kommenderingar. Försök att komma överens med dottern om vissa regler (anpassade till hennes ålder) som ska gälla. Det är inte så att man är en bättre uppfostrare desto fler regler och förbud man har.
Jag tror ni har alla möjligheter att bli en bra och lycklig familj om ni hjälps åt och behandlar varandra och dottern med respekt och välvilja. Dottern är ingen rival, hon är en del av din sambo. Lycka till!
Mvh Line
|