Tackar för svar!
ja socialen är väl inte omöjlig i slutändan, men det hade ju varit gött om han själv kom till insikt till att börja med ...
Vad Marie skrev där om att stämma möte med honom - som det är nu så vägrar han att prata med min flickvän. Om hon ringer så är det inte ovanligt att hon bara får ett sms tillbaks. Shit vad bisarrt egentligen. Jag tror att hon är så rädd för all detta och är så rädd om det hon har med sin son så hon kanske inte riktigt ser hur sjuk situationen håller på att bli, ja eller i alla fall vågar hon inte inse det.
Men är det inte det som är första steget, att dom två måste prata om situationen. Satsa på att om han inte svarar, så får hon i alla maila honom och så tar man ett steg i taget. Skulle där sen inte bli nån öppning så måste man börja koppla in externt folk. (?)
Men jag dömer inte honom. Jag har själv haft problem med självkänslan och det här handlar ju bara om det i grund och botten. Han måste ju dock bli "frisk" i det här hänseendet så inte sonen får det alltför jobbigt. Det här med att jag inte tar fadersrollen och sånt, det känns det som att jag är helt med på.
|