Hej Lats!
Starkt inlägg som berör mig, alltid när barn far illa. Så här kan det bara inte fortsätta.
Ni ska göra ALLT NI KAN för att få det bättre. Jag beundrar dig för ditt engegemang!
Jag önskar jag kunde komma till pappan som "tvångsterapeut". Men naturligtvis fungerar det inte så.
Börja med att prata med honom. Be mamman ringa honom och att de två träffas utan sonen på ett neutralt ställe, ett lugnt café eller något. Han måste komma till insikt i att han skadar sonen med allt detta förtal. Hans bitterhet måste han få hjälp med. Sonen kommer vända mamman i ryggen men när han växer upp och förhoppningsvis börjar fatta att pappan baktalar honom kommer han börja hata sin egen pappa. Pappan använder nu sin son som ett vapen mot mamman vilket är direkt skadligt psykiskt för sonen.
När mamman pratar med pappan är det viktigt att gå varsamt fram. Anklaga honom inte - då kommer han bli ännu mer bitter. Utan det bästa är att släppa det gamla och bara titta framåt. Lägg ingen skuld på pappan utan försök få honom att följa med till en familjeterapeut. Visst kan man anmäla honom anonymt men det gör förmodligen att han drar öronen åt sig och blir ännu mer återhållsam. Ta en vecka i taget men det får inte fortsätta så här. Börja mjukt och försiktigt, går inte det så får ni ta till den hårda stilen med allt vad det innebär. Dvs ansöka om enskild vårdnad osv.
Men det är så synd om det skulle behöva gå så långt. Det är så onödigt så det bästa vore om pappan kom iväg till terapi. Mamman kanske tom kan följa med även om de inte är ihop.
Och självklart bör hon säga "jag förstår att du är extremt bitter på mig, men snälla, måste du låta detta gå ut över vår son". För det är ju precis så det är. Han kan inte låta sonen ta hans smärta över att relationen har brustit.
Jag tror också att det är bra om du håller dig i bakrunden men så småningom kan ni ju ses och då är det också viktigt att du förklarar att du inte vill ta hans plats som extrapappa utan enbart kommer finnas där som en bonusfigur i pojkens liv. Många pappor känner sig hotade av just det.
Men jag tror att du har ganska mycket insikt i detta ändå. Men försök, gör allt ni kan innan det blir försent. Pojken kommer att bli förvirrad av allt förtal och det kommer att leda till att han inte kommer att ha tillit till någon.
Hör gärna av dig igen.
Hälsningar
Marie
__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se
|