Lats

jag har precis blivit tillsammans med en tjej som lämnade sin man för ett år sen. Såhär i efterhand inser hon själv att hon aldrig älskade den mannen, och har under åtta år funnit sig i diverse kontrollbehov från hans sida. Han är absolut inte rakt i genom ond, men han efter skilsmässan gått ner sig rejält och menar på att livet inte är värt nånting utan min nuvarande flickvän. Han ser allt i svart och uttrycker hur mycket han hatar henne i telefon. Egentligen är det väl precis tvärtom ...

Jag känner att jag skulle vilja ha lite råd till oss vad gäller deras gemensamma fyraårige son, som nu så klart blir lite av en styvson till mig om vår relation fortsätter. Sonen är oerhört livlig, karaktärsrik och har ett enormt sjävförtroende, men detta är problemen:

att hans pappa intalar honom att "mammas mat är värdelös, det vet du va?", "mamma kan inte köra bil - hon kör som en galning" och andra såna här påstående för att på nåt sätt få sonen att också tycka illa om sin mamma. Så så klart är ju min flickvän väldigt rädd att sonen en dag ska lämna henne. Hon får inte heller prata med sonen under veckan han är hos sin pappa, för pappan svarar inte i telefon helt enkelt. On nu när hon träffat mig så blir hon så klart rädd för hon undrar vad hennes ex-make ska få för sig.

Vad gör man i en sån här situation? För mig så verkar det ju helt uppenbart att dom måste komma till nån form av överenskommelse i fråga om sonen, och att ex-maken måste reda ut sitt eget mående. Det är ju en vecka i taget som gäller just nu, men hur ska det liksom utvecklas när han blir mer och mer bitter för varje dag. Hur ska det påverka sonens uppväxt? Men hur fan gör man? Hur startar man en sån process? Finns där nån därute som har råd?