Citat:
Ursprungligen postat av Astray
Fia Mia!! hej hej! du har också PM från mig!!!!
Det gav ingenting...enbart ett nytt helvete att
ingen som jag hittills mött förstår ett skit av det här.
Läkaren visste ingenting om PMD, fast hon utgav sig för det när jag såg henne som hastigast senast då jag var tvungen att avboka " kan du PMD? frågade jag då. Jadå, jag har jobbat i 30 år med detta" Att hon svarade så då, för några veckor sedan, har alltså hållit uppe mitt hopp tills idag, kommer dit och utgår från att hon ska kunna deala med de symptom jag beskriver, MEN NEJDÅ!!!!
Samma snack, att det låter VÄLDIGT TRASSLIGT, bla bla, fast bortsett från att hon säkert är en kanonbra gynekolog, så visste hon NADA om detta, såg typ skräckslagen ut, när jag nämnde ångesten, attackerna självmordstankar, trasigt liv, och hur detta undergrävt min självkänsla osv. Det blev liksom för mycket för henne, och detta fick mig att känna som det är MIG det är fel på. HELVETE Jag blev så besviken och arg efteråt, att jag varit
förvirrad och vanmäktig resten av dagen.
Hon ville alltså skicka en remiss , o bedöma mig i samråd med en psykiatriker SEN , skulle hon kunna tänka sig att starta en behandling ,med de mediciner som jag numera bönar om , jag som aldrig ätit ett enda piller. Fatta allltså, jag har hållt på sen i somras förra året o sökt hjälp, jag FÅR ju ingen hjälp. Bara ny väntan, oro, ångest som läggs på, o upprätthålla min existens , hälsan och det dagliga köret.
Jag känner mig inte trodd eller som om jag inte skulle ha tillräcklig egen tillförlit till hur jag fungerar, och själv kan bedöma hur länge som jag haft dessa symptom, som varit DOLDA och FELBEHANDLADE och FELTOLKADE!
Jag är så frustrerad att inte veta vart fan jag ska vända mig längre!
Att vänta på en skitremiss som ändå leder till gaskammaren där jag redan varit o där som jag nu anmält hela vårdteamet till patientnämnden, det kommer jag absolut INTE göra.!!!
tacksam för ALLA tips från er själar som verkligen FATTAR grejen. PMDD. _
KRAMAR
Astray
|
Det var väl det jag misstänkte. Googla på PMDD så får du se. Det pratas mer om "psykisk skörhet" i samband med PMDD än om hormonernas inblandning. Att tyngden läggs där och inte på hormonerna måste tyda på en vetenskaplig brist. Det ges kanske inte så stora forkningsanslag till en sådan forskning? Det faktum att vi är allergiska mot kroppseget hormon borde väl få någon forskares klocka att ringa? Glutenallergiker får ju för sjutton särskild mat. PMS har skojats bort så länge att det är dags för en ändring. Något som så uppenbart påverkar hela livet måste tas på allvar. PMDD, den svåraste formen av PMS, kan yttra sig från tonåren och således påverka hela livet. Detta VET vetenskapen men inget görs. Dom kan påverka dopminer, noradrenaliner och andra liner men hormonerna står dom häpna inför. Det är märkligt. Kan det vara en könsfråga? Då de flesta studier i forkningsväg är gjorda på män av män så ligger det nära till hands att tro det.
Men ta det lugnt och se vad mötet med psykiatern kan leda till. Och tänk på vad du slänger ur dig.
Måste berätta en sak:
När jag blev utbränd så var jag väldigt ljuskänslig/ljudkänslig så jag sa: "kan du släcka det där lysröret som bara står och hackar (det var på upphällningen) för det är ju trots allt mitt på dagen och vi ser ju varandra ändå"
Nerskrivet: "pat. ber mig släcka lysröret då hon anser att ljuset stör henne."
Hahahaha! Det är ju löjligt.
Kram från en annan pms-kärring.