Kära du!
Det är lättare sagt än gjort att "ta sig i kragen". Problemen ligger betydligt djupare än att det räcker med att ta sig i kragen.
Det du söker är bekräftelse på att du duger och det finns många sätt att försöka finna det på. Vissa skriker för att höras, vissa gråter för att söka tröst, vissa vänder kärleken ryggen och vissa tar till sex. Allt är ett rop på hjälp och grundar sig i något som ligger långt tillbaka i tiden. Något som man inte fått utagera tidigare.
Jag har gjort detsamma förr. Jag hade sex med män enbart för att stilla min egen avsaknad av kärlek till mig själv. För att få en bekräftelse på att jag dög. Jag njöt aldrig av sex, utan jag njöt av att de njöt av mig. Jag kunde aldrig ta emot sex utan var alltid den som gav. Jag försökte fylla ett tomrum som fanns inom mig. Det jag lämnades med efteråt var ett ännu större tomrum och så sökte jag mer....det blev en ond cirkel.
Efter att jag fick upp ögonen för detta och började jobba med min självkänsla har jag inte behovet av det längre. Visst, jag har fortfarande behov av bekräftelse men inte alls på samma plan som tidigare.
Att du utsatts för övergrepp kan med stor sannolikhet ha stor del i hur du agerar. Har du prata med någon professionell om detta?
Ger din man dig det du vill ha? Har ni prata med varann om allt som händer?
Försök att närma dig din man, säg att du inte vill vara såhär längre, att du mår dåligt av det. Fråga honom om han är villig att stödja dig i din process till att må bra.
Jag vet att du kan klara detta, men jag tror att du behöver gå iväg till en terapeut som hjälper dig att sortera alla saker som hänt och som gjort att du agerar som du gör.
Ta hand om dig.
Kram / Karma
|