Ankan_37

Vet inte hur länge jag klarar av det här längre, jag har verkligen bestämt mig och har nu klarat ca 3 veckor utan att vare sig träffa eller mailat den man som jag är förälskad i, den gifta man som jag haft en affär med och som klart och tydligt sagt att han inte är beredd att skilja sig men tydligen gärna bedrar sin fru....helt enkelt en skitstövel, en sån människa jag föraktade och aldrig skulle se åt....trodde jag..

Trots detta sitter jag nästan dagligen och skriver till honom, mail som jag klokt nog har styrka att inte skicka men jag vet att den dagen kommer igen när jag trycker på sänd istället för radera....vilket som tidigare gånger leder till att vi ses och att jag efter detta mår än sämre....

Nu har jag dessutom träffat en jättetrevlig kille som förmodligen kan ge mig det jag behöver och även att få mig att må bra, om jag bara kunde låta mig själv känna efter, att kunna radera "honom" ur min hjärna....jag trodde verkligen att tiden skulle få mig att glömma men varje gång vi möts känner jag spänningen som finns, känslan i magen och pulsen som rusar iväg som en galopphäst, hur ska jag komma vidare, gå vidare, förstå att det inte kommer leda till annat än mer ångest och oro? Just nu känns det som jag kommer bli galen, eller är det kanske det jag redan är....kär och galen!?