Hej!Jag är i samma sits som du..Har levt många år i ett förhållande som inte varit bra.Har tänkt att så länge barnen mår bra , så gör det inget att jag mår pest.Har nu lärt mig att mår jag dåligt så mår barnen också dåligt.Det har blivit en dyrköpt erfarenhet för mig.Min dotter har nu börjat må riktigt dåligt.Äter antideppressiv medecin.Detta beror DELVIS på min och min mans förhållande har man kommit fram till.Det har inte förekkomit vare sig höga gräl eller slag i förhållandet , men barn känner när ett förhållande är kärlekslöst.Tro mig jag vet av egen erfarenhet.Min dotter har berättat detta hos psykologen.Hur mår man då som mamma, jo PEST.
Jag och min man jobbar nu på allvar på vårt äktenskap.Går på familjerådgivning och hos en kurator på BUP.Familjerådgivning kan jag verkligen rekomendera!Om äktemskapet inte går att rädda så kan man åtminstone få hjälp att separera på ett bra sätt.För barnens skull.Jag vet själv att det är ett stort steg att separera.Det är därför jag kämpat vidare.Men priset får inte bli för högt.Mår du/din man/barnen dåligt i en relation så måste man göra något.Familjerådgivning eller separation.Jag har hört att ett förhållande är som slalomåkning mellan kompromisser.Det gäller bara att båda åker slalom.(I mitt fall åkte min make störtlopp.)Det är det slut på nu.ALLA människor är värda att respektera.Skriv gärna tillbaka igen.Vänligen Sujo.
|