mariatösen

Tänker mycket på det du skrev om att jag är uthållig. Det är nog sant. Jag vill tro attjag är stark och det är jag kanske i viss mån, men det är bra ord du skriver. Riktigt bra.
Allt det där med att man inte kan ändra på någon annan, bara på sig själv, kan bli en sorts belastning det med... Ska jag ändra mig och och vara mer positiv så kommer mina relationer bli bättre? Jag känner det som jag ansvarat så mycket för vår relation, att jag inte orkar mer. Det konstiga är att han säger att han varit lika delaktig i vårt liv, och att vi är jämlika, att det är jag som bara gnäller och att felet är att jag är "kall och frigid"... För om man får kärlek och sex mer än jag ger, så blir han snäll tillbaka... Men vaddå snäll? Kommer han vilja dela vårt liv då? Eller är det vad han gör nu? Och att det bara är jag som är negativ jämt? Till slut tror jag att det är så här. Han är bra, gör inga fel, kämpar med sin sjukdom och jag är gnällig och trött jämt. Jag blir aldrig nöjd säger han.
Men under så många år... vad det än varit.. måla om i sonens rum.. "nej, det är ingen vits, vi ska ändå flytta isär snart" säger han. Planera sommar semester "då e jag bara jobbig och aldrig nöjd med att bara ta det som det kommer". Och i många situationer "detta är sista julen ihop" "detta kommer aldrig hålla" "skaffa en annan"
Jag vill dela ett liv ihop, ploclka svamp ihop, planera vår framtid, titta i semesterkataloger ihop etc etc " Man kan inte bara säga nej till allt för att man har ett handikapp som ms.
Idag pratade vi om hans jobb och han kör eget som konsult nu, Vi pratade om ditt och datt med jobb och han sa att han skulle vara tvungen ta en projektanställning ett år och om det var bra eller inte. Han var trött på kundbesök, sa han... Då frågade jag, kanske plumpt, att är det för ditt handikapp som du lessat på kundkontakt för att det är bökigt med rullstol? Då blir han as-arg och säger att jag är handikappad och dum i huvudet och direkt vänder diskussionen att "du slipper ju ändå mig snart". Vad det än är, så handlar det om OSS OSS och vår relation och att jag är dum i huvudet och vi ska skiljas.
Medans jag snålar med pengar för jag pluggar nu och medans han äter luncher ute och spelar på oddset. Vi drivs aldrig åt samma håll.
Varför j´kan jag inte ta mig ur detta? Du ser, Sorin, att jag bara gnäller. Kan inte ta fram bra saker.
Men han är kul och snäll också. Är jag en person som vill ha det dåligt? För att täcka min egen ångest eller vad det nu är som jag käkat SSRI för i logdos 20 år?????