Hej! Jag har länge haft en undran angående min träning och syn på mat och kropp. Jag har alltid haft svårt med att se min kropp, ser ingen skillnad om jag går ner 10 kg... Ser fortfarande dem "enorma" låren och allt annat som är fel i mina ögon. Kan väl även erkänna att jag har otroligt svårt med att äta bland folk, tog mig 3 år innan jag åt framför min sambo. Problemet är att jag känner mig väldigt tjock när jag äter ute bland folk. Detta ställer till en hel del för mig ibland.
Jag tränar ca 6 dagar i veckan både på gym och kondition, då mår jag bra, trivs med mig själv och min kropp. Sedan så tappar jag grepet lite och utökar träningen till 2 gånger om dagen i andra perioder. Min vardag styrs efter min träningen, det går före allting. Jag mår bra av det, samtidigt som jag är otroligt fixerad vid min kropp, träning och det yttre. Jag måste se perfekt ut, men hittar alltid fel alltid! Dock så har min pojkvän upptäckt detta lite svagt och min bror.
Att jag tror att jag ser större ut än vad jag är.
Jag har mitt pass på gymet och viker inte från det, måste sköta träningen in i det minsta. Detta påverkar även mitt hurmör har jag hört från min sambo, tränar jag inte så blir jag på hemskt hurmör. Kanske beror det på skuldkänslerna och ångesten för att jag hoppat över träningen... Jag vet inte, men jag antar att det ligger till så.
Har själv börjar lägga märke till att jag för otroliga skuldkänslor om jag äter det som anses vara fel... Kan få för mig att ge mig ut sent på kvällen eller natten och ta en lång promenad eller springa i 1 timme, kan annars inte sova. Skulle jag gå upp, så vill jag inte visa mig... så hemskt är det.
Ingen i min omgivning får nämna något om min kropp, skulle någon råka säga något som jag hänger upp mig ¨på. Så blir jag som besatt av den kroppsdelen och då blir det överdriven träning osv
Ät detta vanligt tänkande/fixering och bör jag prata med någon?
Mvh
Tezzi