Mat och motivation
Jag har fått diagnosen UNS. Det känns som om jag har väldigt mycket information om varför jag gör si, eller så, men inte har verktygen för att ta mig vidare. Jag har fastnat. Det känns bra att ha tagit mig från Bulimi till en UNS, en mildare variant. Men ändå.
Så fort jag upptäcker att jag håller på gå ner i vikt, ner till min målvikt på 55kg, är det något i mig själv som gör att jag förstör det medvetet. Och så går jag upp i vikt med hjälp av ett okontrollerat ätande, med vilja att spy. Men jag hindrar mig själv. Vet inte om det är för att jag blivit friskare, eller för att jag på så sätt straffar mig själv ännu mer. För då måste jag bära på skammen i form av kgn, fett.
Jag ska börja gå i en matgrupp, men det dröjer till dess. Och därför undrar jag om någon av er har varit där jag är och kan ge mig lite verktyg?
Som längst i funderingarna kring detta har jag kommit fram till att en del av mig känner att ifall jag når min målvikt, och ingen älskar mig som tjej, att det då inte är min kropp det är fel på, utan min personlighet, min själ. Och sedan, att en tomhet kommer att infinna sig. Hur ska jag ta mig vidare?
|