Hej Maria,
Du behöver inte ursäkta dig. Jag/vi förstår att situationen är jobbig. Vi vet att när man mår dåligt säger man både det ena och det andra. Du har inte ens kommit i närheten av vad andra har sagt. Tack i alla fall för din ursäkt!
Jag tycker att det handlar inte om att "låta" honom göra någonting. Han är en vuxen människa. Han får göra vad han vill. Visst påverkar det han gör ert gemensamma liv. Men du kan inte "låta" eller "inte låta" honom göra det han vill. Det är lite mor-inställning över det, vilket jag inte tycker är passande mellan vuxna, inte ens om den andre verkligen beter sig som ett barn.
Det handlar inte heller om vad jag tycker om det du skall göra. Då skulle jag gå in i en papparoll mot dig som är också vuxen. Jag kan berätta vad jag tycker om situationen (vilket jag redan berättat egentligen) och sedan får du fatta själv ett beslut och genomföra det beslutet, oavsett vad du själv väljer. Det är du som får leva med dina beslut, inte jag. Det är du som har mer fakta om allt, inte jag.
För att sammanfatta. Jag tycker att det låter inte alls som att du lever i ett bra förhållande. Jag tycker bestämt att din man är kränkande och att han använder sin sjukdom som en ursäkt för att vara ett offer. Jag tycker också att du går själv in i det spelet, vilket inte är konstigt för det är svårt att inte tycka synd om en person som är sjuk, det är jobbigt att säga ifrån en sjuk människa som är duktig på att vara offer. Men bara för att det är jobbigt betyder inte att det är rätt att inte säga ifrån. Jag tycker dessutom att, generellt sett skulle dina barn ha det bättre om de såg att åtminstone en av föräldrarna beter si vuxet, vilket innebär att man fattar och genomför rätta beslut trots att de är tuffa och kanske inte ens barnen håller med om att det är rätt. Så tycker jag. Men mitt tyckande är MITT, du får komma fram till DITT tyckande, till DINA beslut, till DINA handlingar. Du kan inte ge bort det ansvaret.
Vad jag kan lova dig är att när man våkar lita på sig själv och stå för det man verkligen tycker och vill, även när det innebär jobbiga och svåra saker, då får du personlig styrka. Då blir du stark på riktig.
That's the way I see it.
|