Hej Mrs Blonde!
Jag förstår dig mycket väl. Första kärleken är så fylld av förväntningar och man litar fullt och fast på kärleken. Hittills har man ju fått kärlek helt förutsättningslöst - från sina föräldrar och sina syskon. Tyvärr fungerar inte kärleken med en livskamrat lika förutsättningslöst utan det tenderar att alltid vara ett "arbete" - något man måste vårda och ta hand om för att det ska fungera. Det kan nog ibland bli en chock när första "riktiga" kärleken plötsligt får vingar och flyger iväg.
OM det är så att du levde "genom" ditt X, vilket jag förstår det som att du gjorde - så har du duperat hela din egen identitet och i så fall står du helt handfallen och undrar vem du är idag. Du har i så fall så att säga skapat din identitet genom ert förhållande och då är det oerhört smärtsamt med en separation.
Det du behöver göra, är att börja ta hand om dig själv lite bättre. Odla dina intressen och gör saker du tycker om och som du känner att du har självförtroende i. Umgås med dina vänner och försök att låta bli att gå in i nya förhållanden så länge du inte kommit över ditt X. Varken dina nya pojkvänner eller du själv är värd det. Eller hur?
Du behöver nog skapa dig ditt eget liv utanför livet du hade med ditt X. Det är inte lätt, det vet jag. Men när du väl börjar få rutin i ditt "eget" liv och börjar se dig själv och DINA behov och framför allt, börjar tycka om dig själv som du ÄR - då kommer du plötsligt börja känna att han successivt blir en mindre och mindre viktig del i ditt liv.
Så mitt råd till dig är - börja ta hand om dig själv. Börja SE dig själv och den goa tjej du ÄR, börja vårda dig själv och var lite snäll mot dig själv. Gör saker du mår bra av och omge dig med människor som vill dig väl och som behandlar dig så som du FÖRTJÄNAR att bli behandlad - och kanske framför allt - som har vett att tycka om dig som du ÄR.
Ta hand om dig!
Kram!
|